Dags för klimatsmarta hörn hos de stora butikskedjorna

Monica Gunne

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Publicerad 2013-12-03

Antarktis smälter och här står jag under den brusande köksfläkten och gör två köttgrytor på två dagar.

Steker 8 kilo kött.

Och jag tänker: ”Varför gör jag det här”?

Trots allt miljötjat äter vi allt mer kött. Mellan 1990 och 2011 har köttätandet ökat med 40 procent. Och enligt Dagens Nyheter (1/12 2013) föredrar vi det billiga, industriproducerade och importerade köttet. Och det vill vi ha mer av. I Sverige äter vi 87 kilo kött per år. I USA 121 kilo och i Indien 4 kilo.

Sakta men säkert har jag blivit allt mer misstänksam mot mat. Och jag tänker allt oftare: Jaha, och under vilka villkor är den här maten producerad? Vad innehåller den? Och hur många tio­tusentals mil har den här sladdriga salladen flugit?

Och själva råvaran, hur mår den? Hur mådde till exempel de här paketerade fläskkotletterna under sin ”uppfödning”.

Hur levde de sina liv?

Ja, vad vet vi om maten som vi så tillitsfullt staplar i våra varukorgar?

Och som vi sedan betalar för.

Ett exempel: I Sverige slaktas 3 miljoner grisar varje år. En gris var tionde sekund. Har alla de här kultingarna levt som i Villa Villekulla, mån tro?

För två år sedan besökte Djurrättsalliansen cirka 100 svenska grisgårdar. Och det var inga öppna besök. Man smög sig in om natten och filmade. Och ”Mitt liv som gris” är en film om gris­ar, stress, kannibalism och ”gallerbitning”. En film som dokumenterar trånga boxar där såriga, smutsiga grisar sover i sin egen avföring och halkar runt i en sörja av för länge sedan döda grisar. Det handlar också om brutna ben, klövar som växer i kors och inälvor som tränger ut genom grisarnas bukar.

Det här gäller inte alla grisgårdar, men att det bara existerar en enda sån här gård är nog.

Och när man ser den här filmen, kan man inte låta bli att tänka: Tänk om jag har köpt en sån där grisbit och … ätit upp?

Så är det inte snart dags för de stora butikskedjorna att börja satsa på den ”Klimat­smarta hörnan”. En fredad plats där man kan plocka åt sig kött, fisk, frukt och grönt som man kan lita på.

Smart mat som inte genererar djurplågeri och miljö­gift­er. Som inte gör hål i atmosfären och öde­lägger jordar.

Smart mat som inte skitar ner sjöar, hav och vattendrag.

Klimatsmart mat som inte utnyttjar människor och van ­ hedrar djur.