Både skratt & sorg när Anna Lindh hedrades
Tio år sedan mordet på utrikesminister Anna Lindh.
Då hedrades hon i Kungsträdgården i Stockholm, ett stenkast från mordplatsen.
Av politiker. Artisteliten. Och tusentals åhörare.
Det enda som saknades var Anna Lindh själv, skriver Aftonbladets Monica Gunne.
En skär banderoll hänger över Kungsträdgårdens scen.
Där står: ”Uppgivenheten är vår främsta fiende”.
Jag ser mig omkring bland politiker och artister: Den enda som verkar fattas i Kungsan i kväll är Anna Lindh själv.
Men är det inte som hon på något sätt ändå är med här i Kungsan? Som hon på något diffust sätt är med och firar minnet av sig själv?
Det var mycket folk som hade kommit till Kungsträdgården i Stockholm i går för att hedra minnet av den mördade utrikesministern Anna Lindh.
Det var en varm, ljus kväll och enligt polisen var det mellan 3 000 och 4 000 som hade sökt sig till Kungsan för att lyssna på det som var en gång.
Det som var en gång på dagen för tio år sedan.
Och det var drag i Kungsträdgården: Där var känslosamma ord, musik, skratt, sorg och sång och där var härföraren Mark Levengood med bland andra artisterna Loreen, Moneybrother, Eva Dahlgren, Jonas Gardell, Benny Andersson, Rikard Wolff och Vanna Rosenberg.
Och där var minnen och politik med Mona Sahlin, Carl Bildt, Stefan Löfven, Hanan Ashrawi och Sten Nordin.
Det var för tio år sedan som utrikesminister Anna Lindh blev mördad på varuhuset NK i city. Mördaren Mijailo Mijailovic har berättat flera olika versioner av vad som hände och i en av versionerna säger han, att det inte var någon slump att utrikesminister Anna Lindh blev hans offer. Han kände sig misslyckad och tyckte att det var politikernas fel.
Och så här berättade han: ”Jag tänkte: ’Nu fick jag syn på en politiker. De ska liksom … de ska få se nu’. Jag levde på a-kassa, sjukbidrag, hade låg ersättning och ingen utbildning. Ingen framtid. Jag var en människa utan jobb, utan bil, utan vänner, utan chans. Jag ansåg att politiker var roten till allt ont.”
Och så överföll och knivskar Mijailo Mijailovic den svenska utrikesministern Anna Lindh på varuhuset NK den 10 september 2003. De första rapporterna berättade att hon var knivskuren i armen och att det inte var så illa. Hon opererades på Karolinska sjukhuset i Solna och dog klockan 05.20 nästa morgon. Enligt TT hade viktiga blodkärl i buken och levern blivit skadade.
Det här hände på dagen för tio år sedan och det är därför som vi står här under de gula och gröna träden i Kungsträdgården i Stockholm.
Och från scenen berättas nu att Annas väg mot toppen hade varit rak som en linjal. Hon gick från kultur- och fritidsborgarråd till miljöminister och utrikesminister och många såg och hoppades att hon skulle bli Socialdemokraternas nästa ledare.
Och tio år senare hyllas hon fortfarande för sina politiska gärningar. Hon hyllas för att hon lyckades genomföra den svenska miljöbalken och för sin medling i Makedonien. Men hon hyllas också för sitt glada humör, sitt mod och sina finkänsliga politiska tentakler. Hon hyllas för sin känsla för vad som gick an. Vad som gick an att göra.
Och från podiet beskriver man Anna Lindh som både idealist och pragmatiker och hon får höga poäng för sitt sätt att hantera både inrikes- och utrikespolitiken.
Att hon kunde hantera de två konstarterna med samma bestämda hand.
Men den här kvällen berättas också om mamman Anna. Hon som smet från förhandlingarna och ringde hem och småpratade med barnen.