Midsommar skakades av krigskrisen
Den här dagen, den 22 juni år 1941, var Sverige ytterst nära att dras in i andra världskriget.
Klockan tre på morgonen bröt fyra miljoner tyska trupper med 750 000 hästar och 600 000 fordon över gränsen till Sovjetunionen. Hitlers mål var att en gång för alla krossa Stalin.
Sveriges statsminister Per Albin Hansson fick nyheten klockan fem på morgonen. Han hade druckit grogg och spelat kort med nära vänner till långt in på natten. Den trötte statsministern beslöt sova några timmar till, men klockan sju ringde det igen. Tyska regeringen väntades när som helst överlämna en not med skarpa krav till den svenska regeringen. Den så kallade midsommarkrisen bröt ut, fyra dagar som skakade Sverige.
Per Albin tog, som vanligt, spårvagnen in till centrum. Han satte sig på Centralens restaurang för att äta frukost i all ensamhet. En fantastisk scen. Världskrigets fasor rullade upp runt om Sveriges gränser. Över den tyska radion spelades den första satsen ur Beethovens femte symfoni gång på gång, den i vilken enligt honom själv ”ödet klappar på porten”. Däremellan dånade Goebbels stämma ur högtalarna över hela Tyskland. Kanonerna mullrade, världen höll andan och där i orkanens öga satt Sveriges statsminister helt lugnt och drack kaffe.
Så kom kravet från Hitler: Tyskland krävde att få överföra en fullt stridsutrustad division, cirka 15 000 man, genom Sverige till Finland för att sättas in i kriget mot Sovjet. Transporten måste ske med svenska tåg. Dessutom måste Sverige ställa allt tillgängligt tonnage, särskilt tankbåtar, till tyskt–finskt förfogande och det svenska telenätet måste ställas till Tysklands disposition.
Ett svenskt avslag kunde leda till krig och ockupation. Tyskarna hade segrat över hela Europa och hade nyligen invaderat både Danmark och Norge.
Dagen efteråt sammanträdde samlingsregeringen, utrikesnämnden och partiernas riksdagsgrupper. Åsikterna var delade, flera tunga socialdemokratiska statsråd var emot. Högern och Bondeförbundet var för, Folkpartiet vacklade. Kungen, Gustav V, var för, han uttryckte sig så att Per Albin tolkade det som att kungen hotade abdikera om regeringen säger nej.
Per Albin trädde fram inför den socialdemokratiska riksdagsgruppen, där han redogjorde för statsrådens olika ståndpunkter. Han trodde inte att svenska folket ville gå i krig och han varnade för det politiska kaos som en kunglig abdikation mitt i krisen kunde leda till.
Debatten pågick i sex timmar. Vid omröstningen föll 72 röster för ett ja till de tyska kraven, 59 sa nej, hela 30 avstod från att rösta. Regeringen sa ja till division Engelbrecht, men underströk att det var en ”engångsföreteelse”.
Svenska tidningar uppmanades att skriva så lite som möjligt om det som hände. Antinazisten Torgny Segerstedt i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning var den ende som var öppet kritisk och sa att den svenska neutraliteten var ”kastad överbord”.
Då hade tågen mot Haparanda–Torneå redan börjat rulla. De första kom den 25 juni. Transporterna pågick ända till den 12 juli. Totalt rasslade 105 fullastade tåg genom Sverige upp till den finska gränsen, nära 15 000 man med vapen och utrustning.
Divisionen kallades Engelbrecht efter generalen Erwin Engelbrecht som ledde styrkan. Över 15 000 svenska soldater blixtinkallades för att bevaka den tyska transporten.
Svenska folkets majoritet ville stödja Finland mot Sovjet, därför stod människor och vinkade glatt till tyskarna då tågen passerade. Många kastade frukt och choklad till de tyska soldaterna, som ockuperat våra grannländer.
Redan den 25 juni gick Finland med i kriget mot Sovjet. De tyska soldaterna kastades in i hetluften. Striderna blev mycket hårda, ytterst få i division Engelbrecht återvände efter kriget, de flesta stupade på östfronten.
I juli 1941 kom en ny tysk hemställan om en ny division. Den fick passera, men bara den diskreta sjövägen genom svenska farvatten, eskorterad av svensk marin. Det skedde helt utom synhåll för svenska folket.
Visste du att ...
Knäckte koderna
… då svenska Televerket ställdes till tyskarnas förfogande avlyssnades samtalen och skrivare kopierade alla telegram. Efter ett tag sändes meddelanden med ett komplicerat chiffer. Efter ett tag lyckades mattesnillet, professor Arne Beurling, lösa även den koden. Till slut arbetade över 500 personer med den tyska telegramtrafiken. Efter kriget gjorde Beurling akademisk karriär i USA, där han arbetade i Albert Einsteins arbetsrum.
Visste du att ...
2 miljoner soldater tågade
… division Engelbrecht inte har något att göra med den så kallade permitteringstrafiken då över två miljoner tyska soldater och hundratusentals ton med militär utrustning transporterades genom det ”neutrala” Sverige till och från det ockuperade Norge. Trafiken pågick under tre år från juli månad 1940. Transporterna var en lysande affär för statens järnvägar. Förtjänsten uppskattas till cirka 30 miljoner kronor, i dagens penningvärde minst det tiodubbla.
Visste du att ...
Generalen överlevde alla
… generalen Erwin Engelbrecht var en av de få i divisionen som överlevde kriget? Han blev general i artilleriet året efteråt och utkämpade strider i Tyskland till krigsslutet, då han blev krigsfånge. År 1947 kunde han återvända hem, slog sig ner i München där han levde lugnt och stilla tills han dog 1964, 73 år gammal.