Alla tycks ha glömt grejen
Politiken är till för medborgarna – inte de valda
Kulorna viner. Sprängladdningarna detonerar. Släktingar och andra helt oskyldiga dödas. Förövarna är otäckt ofta tonåringar.
Som medborgare kan man förvänta sig nationell samling mot gangsterväldet.
Men så kommer det inte att bli. Jag vet varför.
Regeringens ledande parti, Moderaterna, gick till val på att skapa ordning och reda i Sverige. I fokus låg den fråga som väljarna under flera år rankat som den allra viktigaste – lag och ordning.
Men utvecklingen har gått i rakt motsatt riktning. Det är värre än någonsin.
Brutaliteten saknar gränser. Två 14-åringar på rymmen hittades efter flera månader i skogen. Minst en av dem var torterad. En 13-åring hittades också i skogen. Han uppges ha skjutits till döds.
Krisen är med andra ord monumental. Exemplen kan göras hur många som helst, det ena värre än det andra.
Vad gör regeringen i det läget? De fortsätter i upptrampade spår. Det vill säga en skur av förslag och utredningar som skärper repressionen. Längre straff, straff för fler saker, avlyssning utan brottsmisstanke etcetera.
Att döma av opinionssiffrorna för regeringens tre partier och dess stödparti SD är väljarna inte imponerade. Inte polisen heller som upprepar att hela samhället måste engageras om den grova gängbrottsligheten ska knäckas.
Skulle regeringen vilja skapa nationell samling för att knäcka gängen skulle de utan prut få som de ville. Alla partier skulle strömma till. Alla rättsvårdande myndigheter och forskare likaså. Liksom skol- och social-Sverige. Det är allvar nu.
Det vore, om inte annat, att ta medborgarnas oro på allvar. Det vore, om inte annat, sannolikt ett snabbare sätt att få fram, och få stöd för, nya idéer på området. Eller gamla idéer som ingen hittills brytt sig om.
Men det vill inte regeringen med statsminister Ulf Kristersson (M) i spetsen. I åratal har han anklagat Socialdemokraterna i allmänhet och dåvarande justitieministern Morgan Johansson (S) i synnerhet för att under åtta år göra för lite, för sent och helt fel saker för att komma till rätta med gängbrotten. Att plötsligt ta hjälp av dem skulle kunna tolkas som ett erkännande av ett eget nederlag.
Ett annat sätt att uttrycka saken är att regeringen inte kommer att samla riksdagen mot den ”Kurdiska räven” och hans gelikar förrän priset att inte göra det är för högt. Bara om regeringen vinner mer på att sprida ansvaret för misslyckandet kommer de att kalla in alla goda krafter.
Som jag skrev tidigare är lag och ordning den politiska fråga som väljarna anser är den allra viktigaste. 40 procent tyckte det i september i år enligt Aftonbladet/Demoskop. Tvåa på listan låg sjukvården som 31 procent tyckte var den viktigaste.
De partier som väljarna ansåg hade den bästa politiken på det här området var i början av september Moderaterna (25 procent), Socialdemokraterna (25 procent) och Sverigedemokraterna (24 procent). Andra partier är i en lägre division.
Det exceptionella, mycket allvarliga, läget kräver extraordinära åtgärder. Men hittills betar regeringen av punkterna i Tidöavtalet. Räcker det?
Jag skulle säga att svaret är nej. Att hålla sig till en att-göra-lista är inte att ta människors oro på allvar. Och gängen skrämmer det uppenbarligen inte det minsta.
Slutligen ett par ord om ett annat politiskt haveri som nödstoppades 2,5 dygn innan det skulle varit ett faktum.
Stockholms t-bana har en kroppspulsåder. Det är mellan stationerna, lite förenklat, Slussen och Gamla stan. 45 000 människor i timmen passerar där.
På grund av en tvist mellan Region Stockholm och Stockholms stad, båda med vänsterstyre, skulle den stängts av i fyra dygn i ett första skede från i fredags. Senare eventuellt upp till 13 veckor.
Ersättningstrafik gick inte att åstadkomma. Det skulle kräva 900 bussar i timmen. För det finns varken bussar, förare eller gator. Pendlarna skulle promenera mellan stationerna i en kvart.
Nu har en arbetsgrupp mellan de stridande tillsatts under ledning av en opartisk ordförande. Slutdatum: 7 oktober. Resultat: Oklart. Om ni frågar mig behövs inte ens den gång- och cykelbro bråket handlar om.
Vad är det för fel på politiken? Är den till för sig själv eller för medborgarna? Varför har så många glömt grejen? Jag deppar.
TRE SPANINGAR
Chockerande är Riksrevisionens rapport om de politiska beslut som styrt elmarknaden de senaste decennierna. Kort kan man säga att politikerna inte gör en analys av konsekvenserna av sina beslut utan prioriterar kortsiktiga politiska vinster. Det är orsaken till dagens oreda och effektbrist. Ruggigt.
Slagsmål blir det om Liberalernas topplatser på valsedeln till valet till EU-parlamentet i juni nästa år. Nuvarande ledamoten Karin Karlsbro vill bli omvald. Förra moderaten Anna Maria Corazza Bildt vill också in. Andra hoppas att Erik Ullenhag, i dag ambassadör, återvänder till politiken.
På tisdagen sade statsministern att ingen regering i historien hanterat så många kriser samtidigt som dagens. Vilken tur att han trots det har tid för fest. På fredagen gick Kristersson på kungens kalas, tog en nattlig biltur till Vadstena där han dagen därpå deltog i E-types bröllop.
Gå med i vår opinionspanel
Vill du vara med och svara på Demoskops undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om exempelvis samhällsfrågor och politik? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.