Debatten var ett tillfälligt ljus i en mörk och dyster valrörelse
Måndagens partiledardebatt var den bästa jag sett på länge och det säger jag inte därför att Aftonbladet var arrangör.
I denna märkliga valrörelse där det knappt är någon rörelse blev det äntligen hetta och stridslust. Det var tur. Man har undrat vart partiledarna tagit vägen.
Statsminister Stefan Löfven var i Sollefteå häromdagen, hans gamla hemstad, men han ville inte tala på torget. Risken var nog för stor att han hade blivit utbuad efter nedläggningen av ortens BB. Så han nöjde sig med ett tamt och artigt besök hos Räddningstjänsten.
Oppositionsledaren Ulf Kristersson var i Kungsbacka häromdagen. Han knackade dörr. Två stycken. Sedan började det regna och han skyndade tillbaka till turnébussens torra trygghet.
Men under debatten var det fart på dem, nåja, kanske inte på Löfven men på de andra. Nåja, kanske inte på Åkesson heller, hans vanliga tal om Sveriges undergång och invandringens förbannelse kändes alltför rutinmässigt.
Löfven, klädd i mörkgrå kostym, slips och välputsade vuxenskor försökte inta statsmannens roll. Det gick så där. Den här gången också. Han har för lite att visa upp, för lite att komma med och hans ständiga tjat om att valet är en folkomröstning om välfärden kommer att visa sig vara en historisk och idiotisk blunder.
Vad ska han säga dagen efter valet? När han står där med 23, 24 eller om han har tur 27 procent av rösterna? Att svenska folket röstade nej till välfärd?
Kristersson försökte också inta den ansvarsfulle statsmannens roll. Kostym. Slips. Och ett par lustiga, överdimensionerade seglarskor på fötterna, måhända därför att han ligger i startgropen.
Mycket riktigt tog han efter pausen av sig kavajen och kavlade upp ärmarna. Där har vi en karl som tänker hugga i!
Vilka partistrateger tänkte ut den knickedicken på debatten? Får de pluspoäng i Moderaternas interna utvärdering? Säkert, men om Moderaterna kan känna sig nöjda eller åtminstone halvnöjda tror jag att Socialdemokraterna efter valet kommer att befinna sig i bottenlös förtvivlan.
De har en ledare som är ganska usel på debatter. Han är lite långsam, lite fumlig med orden. Han är ytterst sällan rolig.
Men Socialdemokraterna har en ledare som är den ende som är genuint folklig. En man ur myllan. Och vad gör de? De låter honom debattera med motståndare som är roligare, kvickare och smartare. Men det låter honom inte vara ute och träffa vanligt folk.
Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson däremot, han ska hålla 55 torgmöten. 55! Torgmöten sägs vara ute.
Miljöpartiets Gustav Fridolin (klädd i konfirmationskostym och ett par nyinköpta ljusröda skor som inte hade något med kostymen att göra) tycker inte att det är värt att prata på torg inför 20 eller 30 personer.
Jag tror det straffar sig.
Jag tror att det straffar sig att lita på sociala medier och teve, radio och tidningar. Vem orkar glo på alla dessa debatter? Ens om de är så roliga som den på måndagen, där Liberalernas Jan Björklund som vanligt fyrade av de bästa fraserna (”Det enda löftet Stefan Löfven har hållit är att höja skatterna.”) och där Ebba Busch Thor var på vinnande stridshumör (för övrigt klädd i sober kritsstrecksrandig dräkt, en signal om ansvar och seriositet)?
En märklig och avslagen valrörelse blossade upp i måndagskvällens augustimörker.
Nu återgår den till den vanliga, håglösa rutinen.