Låt oss vara - vi har hela dagen på oss att småprata

Det finns tillfällen då ens självbild får sig en törn.

Mig hände det för något år sedan då kollegan jag börjat sju med varje morgon plötsligt säger det som han ansåg vara alldeles uppenbart: Att jag har uselt morgonhumör.

Någon vecka senare tog jag upp det på en middag med sambo och vänner och sambon var orimligt snabb att hålla med.

Själv hade jag fram till dess sett mig som en person med ganska bra morgonhumör. Jag hade tydligen levt i förnekelse.

Så här: Jag har bra morgonhumör så länge inget stör mig. Men när tiden blir för kort eller när någon försöker inleda en konversation bestående av fler än fyra meningar innan jag hunnit få min första kopp svart är det något i mig som säger stopp. Människorna runt omkring förvandlas till irritationsobjekt och jag börjar muttra till svars. Det är som att all social kompetens gått upp i rök.

Det är inte särskilt sympatiskt av mig. Och därför länge något jag valt att inte låtsas om. För vem tycker om en vuxen människa som beter sig som en hormonsprängd tonåring?

Det finns dock nivåer av dåligt morgonhumör. Jag vet de som inte svarar när andra hälsar, som förbjuder sina nära att äta vissa saker på grund av eventuella ljud och lukter, de som gormar åt okända och de som vill döda allt och alla med bara en blick.

Jag vill påstå att det inte är lika illa ställt med mig.

Så finns ju också aspekten med hur länge det varar. Mitt går över relativt fort medan det för andra sitter i betydligt längre. Som för kungen till exempel. Enligt uppgifter sitter hans usla humör i ända fram till lunch. Stackars drottningen.

Så vad göra åt detta dåliga humör?

Sant är att det inte roar någon, varken den förbannade eller de som blir utsatta.

I en några år gammal intervju säger en stressforskare att det kan hjälpa att lägga sig tidigare om kvällen och snooza längre på morgonen.

Jag skulle önska att det fungerade, men det kan tyvärr bli svårt. Att lyckas komma i säng i tid lär inte ske i första taget, och att snooza längre på morgonen är enligt egen erfarenhet snarare något som förvärrar.

Jag har en bättre lösning: Låt oss bara vara, för det går över.

Det betyder inte att ni ska acceptera att bli illa behandlade (då har personen större problem än bara dåligt morgonhumör) – men håll gärna lite distans. Låt oss dricka vårt kaffe och mjukna lite. Vi har hela dagen på oss att småprata.

Och vad ni än gör, så länge situationen inte är värre än att vi är lite tjuriga – påpeka inte vårt dåliga humör. Det har en förmåga att göra stämningen så mycket sämre.

Att stressa ner

Enligt en dansk överläkare borde kvinnor få ”vila på soffan” utskrivet på recept. Detta sedan det visat sig att män börjar stressa ner redan innan arbetsdagen är slut medan kvinnor först börjar koppla av omkring klockan 22. Jag började med det redan förra veckan - och det är lätt den bästa medicinen hittills.

Hejdå döingar

Jag gillar högtider och traditioner - bortsett från Halloween. Kan verkligen inte se tjusningen i att klä ut sig till döden och uppmana ungar att tigga godis och hota med bus. Så glad att det är över för i år.

Följ ämnen i artikeln