Sjuka barn och hemlösa säsongens nya argument
Jag addar i stort sett alla på Facebook, jag tycker det är trevligt.
De allra flesta som jag ser i mitt flöde delar roliga klipp och intressanta artiklar som jag aldrig hade hittat på egen hand. Jag får också se alla bebisbesked, alla nyfödda, allt roligt som händer i människors liv.
För detta älskar jag Facebook.
Men en del av människorna på Facebook är lika intelligenta som en bacill. Och jag orkar inte med det längre.
Ämnet på bacillernas läppar är flyktingarna.
Och det är inte bara unga vita män på landsbygden eller 55-plus-kvinnor som saknar utbildning.
Gång på gång ser jag välutbildade människor i min egen ålder, med villa och barn och respektive på höga positioner i samhället. En del är till och med journalister som jag har studerat tillsammans med.
Till synes intelligenta och välmående människor som väljer att ställa grupper mot varandra. Sa jag grupper? Jag menar svaga grupper. Sa jag svaga? Jag menar de svagaste.
Sedan gammal god tradition använder man gruppen ”äldre” som ett exempel på en grupp som blir förfördelad när vi väljer att ha en generös asylpolitik. Varje gång du släpper in en syrier dör en mormor.
Många av de här människorna bryr sig förmodligen inte nämnvärt mycket om huruvida nittioåringar ligger och fräter bort i sitt piss, men som motargument är gamla oslagbara. Alla blir varma i hjärtat av tanken på en liten söt farbror som måste dansa pekfingervalsen i börsens myntfack på grund av en iskall och flyktingfjäskande politik.
Men nu finns det nya grupper! Säsongens smaker är sjuka barn och hemlösa.
”Jag har ett sjukt barn, hur blir det med resurserna?”
”Jag träffade en hemlös som inte fick äta vid flyktingarnas matställe vid centralstationen.”
Folk har börjat undvika brutal retorik som ”vi måste hjälpa våra egna”. Ändå är det exakt det som avses.
Å ena sidan kan man givetvis fundera över var det här fina engagemanget fanns tidigare.
Men en annan fråga som jag ställer mig själv varje gång en till synes normalbegåvad person hetsar flyktinggruppen mot andra är: Var finns allt det här orättvisetänket när det gäller till exempel skatteflykt och rotfusk?
Och varför heter det alltid att gamla människor har betalat skatt i hela sina liv och ”byggt samhället”? Har de inte också åtnjutit stora fördelar i det här samhället? Är det helt orimligt att se det som att de har haft förmånen att leva i det här trygga rika samhället som de senaste femtio åren har tagit ett socialt ansvar för sina medborgare?
Och när det gäller just inbetalda skatter. Kan man tänka sig att de som försmäktar i en överfylld gummibåt lämnar år av inbetalda skatter bakom sig? Kan man tänka sig att människor som kommer över havet både har byggt samhällen och betalat in till det gemensamma? Ett samhälle som nu är söndersmulat till infra- strukturell müsli.
Jag väljer att kisa nästa gång någon gör mig besviken på Facebook och väntar tåligt på att någon ska ställa stora starka grupper som undan- gömmer skatte- miljarder mot Stina på Sol- gläntan.
Veckans mindre bra comeback
Ann Charlott Altstadt mördar Marcus Birros nya bok Fyra årstider. Jag fick läsa recensionen i omgångar eftersom det var för mycket AJ! att ta in på ett bräde. Jag har inte läst boken men gissar att den ser ut lite så här: Vinter: Kränkt, Vår: Alla hatar mig, Sommar: Kränkt, Höst: Jag är kär.
Veckans comeback
Anna Kinberg-Batra skalbagge-
hånade Gustav Fridolin i söndagens partiledardebatt. Det var faktiskt väldigt roligt. Men då laddade Gustav om och för en sekund saknade jag inte Göran Hägglunds humor lika mycket. Sedan fick Ebba Busch Thor ordet.
Hjälp, vad händer? Vi förklarar