Vi måste prata om polisernas kåranda

Pojken brottas ner av vakterna.

Filmen på hur vakten behandlar den lille pojken är djupt obehaglig att se.

Vissa polisers axelryckningar åt ingripandet är lika beklämmande.

Hade min blonde son, som tillsammans med sina kompisar ibland har plankat på Stockholms bussar, blivit behandlad på detta vis?

Vakten har enligt polisanmälan kastat ner den tjuvåkande, nioårige pojken på golvet på Malmö centralstation, satt sig grensle över honom och tryckt sin handske över hans mun och näsa.

Vittnen, som tog så illa vid av sig av ingripandet att de började filma händelseförloppet med mobilkameror, säger att vakten dunkade pojkens huvud så hårt i golvet att det ekade i vänthallen.

Det är fruktansvärt att se hur nioåringen skriker och gråter och tycks tro att han är på väg att dö. Han skriker ut en muslimsk bön som används då livet är på upphällning: ”Gud är den enda, och profeten Mohamed är hans sändebud”.

Det är en väldigt liten människa som har drabbats av panik och ingen läskunnig person kan ta miste på vad barnkonventionen slår fast: barn får aldrig utsättas för våld, hot om våld eller övergrepp.

Att en del rasistiskt avskum på sociala medier har skrivit saker i stil med att det var "bra att den kriminelle lille araben fick sig en omgång" är inte mycket att säga om, anständigare än så är inte vissa människor.

Stötande är dock att se hur vissa poliser utan ens en ansats till utredning kommer fram till att allt är i sin ordning. 

Sant är, som vissa har påpekat, att filmen inte visar hela händelseförloppet. Det kan rent av vara så att vaktens agerande är helt enligt regelboken, även om det sannerligen inte ser så ut.

Enligt vittnen så har de poliser som kom till centralen och omhändertog pojken inte velat lyssna på berättelser om vad som egentligen hände. Redan det är anmärkningsvärt.

Än märkligare är att Skånepolisens informationsdirektör Lars Förstell rycker på axlarna och efter att snabbt ha tittat på filmen som har upprört en hel nation avfärdar vad som ser ut att vara ett allvarligt övergrepp på ett barn med att förklara att "det som sker är det som vakten har befogenhet att göra".

Ursäkta, men ska inte en utredning avgöra den saken? Finns det inte skäl att studera filmen om och om igen och analysera händelseförloppet? Bör inte vittnen förhöras?  För att inte tala om förhör med vakten, som onekligen har en viss förklaringsbörda i det här fallet?

Egendomligast av allt är dock att polisen raskt slängde den polisanmälan som gjordes i papperskorgen med motiveringen att inget brott har begåtts.

Nu har den tagits upp igen, med den kryptiska förklaringen att fler anmälningar har kommit in. Som om det behövs fler än en för att gå till botten med vad som har hänt.

Sanningen är givetvis den att situationen blev ohållbar för polisen sedan tidningar, radio och tv uppmärksammat ingripandet och ett folkligt skrik av vrede och sorg hörts från Smygehuk till Treriksröset.

Det tycks ha funnits någon slags utvidgad kåranda hos vissa poliser inblandade i den här förfärliga historien. Om detta bör vi prata.