Tänk att få se alla Janne Josefssonarna på riktigt
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2002-09-01
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Vet ni vad som skulle vara bra tv? Bra tv vore att klistra en lösmustasch på en reporter, montera en dold kamera i hans skjortknapp och skicka iväg honom att jobba på redaktionen för Uppdrag granskning, eller något sånt.
Tänk er att få se Janne Josefssonarna på riktigt. Utan att de själva redigerar och ljussätter sig. Osminkat.
Höra vad de egentligen säger på redaktionsmötena. När de bestämmer sig för att hänga ut någon. Eller propagera för något.
Eller när de resonerar om hur de ska klippa ihop filmstumparna så att de passar deras syfte.
Kanske kunde vår Wallraffare komma längre än så. Filma en öl efter jobbet. Fånga lite informellt snack journalisthjältar emellan. Dokumentera lite klappar på ryggen och lite firmafesthångel.
Zooma in skäggiga programledares fingrande på unga, karriärsugna scriptor. Kanske hetsa dem att säga något förgripligt.
Något som skulle funka bra som en sådan där rubrik med citattecken i kvällstidningarna.
Det vore kul. Eller bra tv, som det heter i branschen.
Allt man skulle behöva göra sedan vore att vänta lite grand. Luta sig tillbaka, med telefonen på greppavstånd. Och när det började ringa skulle man köra hela standardrutinen.
l ”Vi tycker att allmänheten har en rätt att få veta det här.”
l ”Ja, det är motiverat att använda dold kamera när det är det enda sättet för medborgarna att få insyn i grupper som är slutna för insyn.”
l ”Som makthavare måste man tåla att granskas.”
Ja, ni vet. Ni har hört det förut.
Den kanal som vågade sända något sådant skulle slå tittarrekord. Alldeles säkert. Och samtidigt vore det en samhällsinsats. Makthavare ska granskas.
De ska känna folket flåsa dem i nacken. Tror de att de har ryggen fri blir de styva i korken och hittar på en massa ofog.
Men det där programmet, en given kommersiell och journalistisk hit, kommer inte att göras.
Inte bara därför att journalister låtsas att de inte är makthavare.
Inte bara därför att de inbillar varandra att de är folkets förlängda arm. Inte bara därför att någon fegis på någon juridisk avdelning kommer att slå stopp.
Det där programmet kommer inte att göras därför att journalister, precis som poliser och läkare, håller kårandan högt.
När journalister granskar medierna granskar de bara ägarna, direktörerna och reklamen.
Mediemagasinen är till för att journalisterna offentligt ska kunna klämma åt sina chefer. Inget annat.
De är inte till för att läsarna, tittarna och lyssnarna ska kunna hålla tummen i ögat på medieadeln.
Det är den gamla vanliga frågan: Vem övervakar övervakarna? Och det gamla vanliga svaret: ingen.
I varje fall inte förrän någon vågar göra riktigt bra tv.