Kvinnan kan bli fälld – men inte för makens död
Om morden i Arboga finns mycket att säga.
Däribland att det är en polisiär skandal att förundersökning inte inleddes efter att kvinnans make hittades död.
Ett 50-tal reportrar och fotografer sökte sig i dag till den något slitna hörsalen i polishuset i Västerås, ett inte obetydligt antal av dem svärande över att det inte fanns wifi, för att höra vad åklagarna Johan Fahlander och Jesicca Wenna hade att förtälja.
Det var dags att presentera åtalet för morden i Arboga och Fahlander inledde pedagogiskt med att visa en flybild över sommarhuset där de ska ha skett.
Effektivt trummade åklagaren vidare: Tre fall av stämpling till mord... grovt bedrägeri... urkundsförfalskning... två mord...
Det är en exceptionell serie brott. En i svensk kriminalhistoria om inte unik så i varje fall mycket ovanlig härva. Sex, girighet, svek, manipulationer, ond, bråd död, en verklighetens motsvarighet till Shakespeares dramer.
Om nu åklagarna har rätt i allt de påstår, vill säga. Vilket återstår att se.
Såvitt jag kan bedöma är utsikterna att nå fällande dom rörande mordet på den misstänkta kvinnans far och mordförsöket på hennes mor goda.
Den tekniska bevisningen binder visserligen endast pojkvännen till brotten, men indicierna mot kvinnan är åtskilliga. Graverande är naturligtvis även att han pekar ut henne som anstiftare.
Med det andra mordet är det mer besvärligt. Om det nu ens är ett mord. Rättsläkare har inte kunnat fastställa orsaken till hur kvinnans före make dog.
Åklagare Wenna tog över redogörelsen och rabblade omständigheter som hon anser binder kvinnan till mannens död och när hon var klar var det dags för den obligatoriska frågestunden.
En reporter ville veta om polisen med facit i hand inte borde ha inlett förundersökning redan då mannen hittades död i Hjälmaren.
Kriminalkommissarie Kenneth Ågren svarade att han inte tyckte det var det minsta märkligt, då polisen faktiskt undersökte saken då det begav sig.
Det var onekligen en välvillig recension av kollegornas insats.
Om de hade lyssnat på den döde mannens mamma och systrar så hade de kunnat berätta att han sagt att hustrun hotat döda honom.
Om de hade lyssnat på den misstänkta kvinnans väninna så hade hon kunnat berätta om smutskastning av maken och ekonomiska problem.
Om de hade lyssnat på tre av kvinnans anhöriga så hade de kunnat berätta att hon försökte förmå dem att mörda mannen.
Och, inte minst, om de hade lyssnat på försäkringsbolaget som gjorde en egen utredning, hissade varningsflagga och stoppade utbetalningen av mannens livförsäkring.
Det är inte säkert att en mer gedigen polisutredning hade lett till åtal då mannen hittades död. Men att förundersökning inte ens inleddes trots alla märkligheter är undermåligt, för att uttrycka det milt.
När åklagarna pratat färdigt var det dags för Susanna Cleve, ombud för den åtalade kvinnans mamma och syster, att säga några ord.
– Deras liv har fullständigt raserats. De befinner sig i djup sorg. Jag vädjar till pressen att lämna dem i fred, sa advokaten.
Hade deras make och far varit vid liv om polisen gjort ett bättre jobb tidigare? Hade denna katastrof gått att undvika? Hade de fått slippa mardrömmen?
Vi kommer aldrig att få svar på frågorna. Men redan att det finns anledning att ställa dem är mycket illa.