Hade gängledarens mammas liv gått att rädda?

Erik Grönvall, kammaråklagare och förundersökningsledare, och Andreas Pallinder, utredningschef vid polisen i Uppsala, under pressträffen om åtalet.

Polischefen stoltserar med hur gedigen utredningen av dödskjutningen av en gängledares mamma är.

Ursäkta, men ni fick i förväg tips om att den åtalade 19-åringen kommit till Uppsala för att genomföra mord.

Det enda som är enklare än att sitta på en stol på en kvällstidning och ha åsikter är att vara efterklok.

Med det sagt inger dagens pressträff i Uppsala om åtalet som nu väcks för mordet i höstas på Ismail Abdos moder olust.

– Detta är en gedigen utredning, öppnade polisens utredningschef Andreas Pallinder med att säga efter att åklagare Erik Grönvall pratat klart.

Ja, en snabb genomgång av bevisningen ger vid handen att åtalet är robust, men låt mig få återkomma till det och uppehålla mig en stund vid någonting annat som också framkom.

Nämligen att polisen några dagar innan mordet fick ett anonymt tips om 19-åringen, en av två ynglingar som åtalas för dödsskjutningen.

Tipsaren namngav den unge mannen, berättade att denne var i ekonomiskt trångmål och att han kommit till Uppsala för att ta emot pengar för att skjuta någon.


Ett detaljfattigt tips, anser polisen i efterhand. Det framgick inte vem som skulle mördas eller var brottet skulle ske.

Så kan man se det. Men det går också att se informationen som innehållsrik. Det fanns ett namn. Det fanns ett påstående om att mannen befann sig i Uppsala. Det sades att han var i ekonomisk knipa och skulle skjuta någon.

Och en slagning i registren visade att 19-åringen var kriminellt belastad, narkotika och bedrägerier.

Tipset ska också ses i ljuset av att Uppsala i höstas var en av de hårdast drabbade städerna av blodiga gänguppgörelser. Våldsbrott, skjutningar och sprängningar.

Så sent som i går dömdes en man till livstids fängelse för ett kulregn i staden förra sommaren.

Det finns obehagliga frågor att ställa:


Gjorde polisen tillräckligt? Hade kvinnan kunnat vara vid liv i dag?

I hederlighetens namn bör det nämnas att polisen inte gäspade åt tipset. Det gjordes försök att lokalisera mannen. Utredningschef Pallinder påstår att de gjorde det de kunde.

Det stämmer förhoppningsvis. Men är Uppsala, rikets fjärde stad, verkligen så stort att en person som polisen vet identiteten på inte går att finna?

Sant är att polisen efter mordet fick helt andra resurser till sitt förfogande.

Sant är också att tipset gav resultat i den bemärkelsen att spanarna hade ett namn att gå på och inom några dygn gripit ynglingen, som just skulle checka ut från ett hotell i Uppsala.

Helt kan jag dock inte frigöra mig från känslan av att den här tragedin och de hämndmord den ledde till inte hade behövt inträffa.


Men nu är det som det är och en god nyhet är att detta brott till skillnad mot många andra liknande attentat ser ut att leda till fällande domar.

Utöver 19-åringen är en 15-åring, som också greps vid tillslaget mot hotellet, åtalade för mord.

Duon är i andra hand åtalade för medhjälp till mord, åklagaren har satt på sig hängslen och livrem och vill ha en utväg i händelse av att tingsrätten inte köper bevisningen fullt ut.

Det tror jag dock att domstolen kommer att göra, i varje fall mot den äldre av pojkarna.

Det finns ett mordvapen som är knutet till brottsplatsen med en tomhylsa, ett enda skott sköts, genom ett fönster.

Vapnet går även att binda till 19-åringen med dna. Styrkan i beviset blir inte mindre av att pistolen hittades i samband med att ynglingarna greps.

Det finns också intressanta bilder i deras mobiler, den här sortens kriminella är inte sällan så generösa med sin dumhet att de frikostigt bjuder på bevis, det finns chattar om det förestående brottet, övervakningsbilder som visar hur de tar sig till brottsplatsen, mobilpositionering, det vill säga den sortens indicier som är vanliga i fall som detta.


Att ett av bevisen är en slangordslista säger också någonting om vår tids grövsta brottslighet. En åklagare kan inte vara nog försiktig och det gäller att få 72-åriga nämndemän att förstå vad som sägs.

De förmodade beställarna av detta mord är båda, tidstypiskt nog, döda. Ihjälskjutna i Sarajevo respektive Bagdad.

Tidstypiskt är även att en äldre person, en man i 30-årsåldern, är åtalad för medhjälp till mord, anklagad för att ha sett till att pojkarna haft boende i Uppsala och gett dem pengar.

Det är så mörkt och sorgligt att barn rekryteras som torpeder. Men ur en polisiär synvinkel finns fördelar: dessa barn måste tas omhand av äldre, vilket i sin tur lämnar spår efter sig.

Mest tidstypiskt är dock någonting helt annat:


Bevisen räcker inte hela vägen upp till toppen.

Följ ämnen i artikeln