Tove och jag och vad Tove tycker om livet

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

H

on är åtta år och i rakt nedstigande led släkt med mig. Vi träffas inte så mycket men talar rätt ofta i telefon. Vi blev telefonvänner när hon var mycket liten. Jag sjöng sånt som Ekorr"n satt i granen och Mors lilla Olle, medan Tove andades ljudligt.

Jag har sett henne växa från knubbig småflicka till den tunna livliga åttaåring hon är i dag. Medan vi samtalar hasar hon upp och ner i en röd plyschfåtölj. Att sitta still är inte förenligt med Toves karaktär.

Vi börjar förståndigt med att tala om skolan. Den tycker hon om. Förut var det sexårsverksamheten, men där var det mera som att man lekte. Nu är det riktiga skolan. Man sitter fyra eller fem runt ett bord och så är det fröken.

Jag minns plötsligt hur det var när jag själv var åtta. Vi hade skolbänkar med lock och när man lyfte på det låg där våra böcker och pennor. I Toves klass har de lärt sig bokstäverna och kan skriva. Sen brukar de läsa högt för varann vad de skrivit. Hon tycker om att de har en lärarinna och två fritidspedagoger och det är mycket roligare att gå i en riktig skola. Där pratar de om viktiga saker. På FN-dagen talade de om hur barn i andra länder har det och att det borde vara så att alla kunde ha det lika bra som i Sverige. Nästa information är mera gåtfull. Att just den dagen bör man inte köra bil eller motorcykel för avgaserna går upp i molnen och kommer ner som smutsigt regn över andra länder.

Mamma är politiker och pappa är konstnär. Mamma Lena påminner henne om att hon brukar prata med Tove om sitt arbete och vad de talade om på senaste mötet. Politik, förklarar Tove för mig, är att man vill ändra på sånt som är fel. Tove tycker att det inte borde behövas pengar och att både mat och medicin borde vara gratis för det är sånt som alla barn behöver.

Hon har också lärt sig vad Barnkonventionen betyder. Det är till exempel att vuxna inte får slå barn eller kalla dem med fula ord. "Jag är feminist", förklarar Tove och gör en ny glidtur i fåtöljen innan jag får veta att hennes bästa kompisar heter Marta, Hedvig, Tina och Amanda. De leker rätt mycket med sina Barbiedockor.

Sen tycker Tove mycket om att rita, särskilt människor, till exempel fyra flickor med kronor på huvudet och som står och sjunger. Mamma kommer in i samtalet och påminner Tove om att de också kan tala om jobbiga saker i skolan - men inte det värsta som om den där lilla pojken som blev ihjälsparkad. Men att det finns något som heter krig, det har de diskuterat och Tove undrar oroligt om det kan bli krig i Sverige också.

De har också haft val i skolan. "Femmorna" delades upp i partier och gick runt i klasserna och talade om hur de ville göra det bättre i Sverige. Tove och en annan flicka har blivit elevrådsrepresentanter för sin klass 1C.

Vid det här laget är Tove less på att hasa upp och ner i en fåtölj, så vi går en trappa upp där hon har sitt rum där alla gosedjuren trängs ovanpå en byrå. De ser litet försummade ut, tycker jag, och vi går raskt in i ett annat rum där hennes dataspel finns och hennes bästa just nu tycks heta "Kalle med kollen". Kalle är en liten figur som samlar ihop allt skräp han hittar i skogen. En klämd nasal röst varnar och säger att man inte får smutsa ner i naturen.

Tove har förstås också andra dataspel. Bäst tycker hon om dem från barnprogrammet "Myror i brallan". Ofta är det hon och ett par kompisar som håller på med dataspelen tillsammans. Då och då avbrutet av att de leker med Barbiedockorna. Och byter kläder på dem. Men mest tycker Tove om den gamla dockan med porslinshuvud som också mamma lekt med och den svarta babydockan som heter Margis.

Sen läser Tove en hel del. Favoritböckerna är de om Tsatsiki. Tove är lycklig över att hon nu kan läsa själv. Dessutom har hon ritat och skrivit en egen bok. Sagan om lilla Ville. Ville är en unge till den stora valen Sara. Ville träffar valflickan lilla Lilly och de leker mycket tillsammans.

Naturligtvis åker farmor kana bakåt i tiden då hon själv var åtta år. Då ritade hon pappersdockor som hennes mamma hjälpte henne att klippa ut. Liksom alla dockans kläder med klaffar på axlarna att vika ner så man kunde klä på dockan.

Tove vill bli arkeolog eller popstjärna eller fotbollsproffs. Hon spelar fotboll en gång i veckan tillsammans med Tina, Victoria och Sofia. Roligast i livet är att gå på Gröna Lund. Och för åttaåriga farmor var det att rita och snart bli stor och modetecknerska och gift och ha många barn.

Kerstin Thorvall (kolumnister@aftonbladet.se)