”Sveriges bästa klimatminister” borstade bort expertisen
Gapande munnar och chock i salen.
Klimatpolitiska rådets sågning av regeringens politik var inte nådig.
Och de som trodde att klimatminister Romina Pourmokhtari plötsligt börjat lyssna på expertisen fick tänka om. Igen.
Klimathandlingsplanen är inte en plan för hur Sverige ska nå sina utsläppsmål, varken 2030 eller 2045. Det är inte heller en plan för hur Sverige ska nå EU:s satta klimatmål. Klimatpolitiska rådets rapport beskriver i stället regeringens klimatpolitik som riskfylld, handlingsplanen som osaklig och missvisande. Rådet uppmanade regeringen att lyssna på många aktörer, inte bara de som ropar högt eller säger det regeringen vill höra.
Underbetyget av den sittande regeringens klimatpolitik var knivskarp och inom fler områden än som finns utrymme för att nämna i den här texten.
Bakom journalisterna i salen stod flera oppositionspolitiker med gapande munnar och i chock över den kritik de just hade hört framföras. Framme vid podiet stod klimatministern och borstade av sig kritiken genom att beskriva rådets slutsatser som åsikter och deras syn på saken.
Klimatpolitiska rådet består av åtta ledamöter som ska ha hög vetenskaplig kompetens inom områden som berörs av den gröna omställningen. Rådets uppgift är att granska regeringens klimatpolitik och komma med rekommendationer.
Eller som Romina Pourmokhtari beskrev deras arbete, ett inlägg som andra, i den klimatpolitiska debatten.
Faktum kvarstår att inte heller regeringen bedömer att Sverige kommer att nå sina klimatmål med den nuvarande politiken.
Argumenten som har hörts från Pourmokhtari för att lägga om klimatpolitiken har varit att hon och hennes regering gått till val på att sänka bränslepriserna och det är en verklighet hon måste förhålla sig till och att det måste finnas förankring i samhället för den gröna omställningen. Just frågan om acceptans togs också upp i rapporten, där rådet menade att acceptansen inte kan användas som ett argument för att sänka ambitionerna och att regeringens klimatpolitik saknar plan för hur man ska förankra den gröna omställningen.
Frågan som har återkommit under de 1 1/2 åren som Romina Pourmokhtari har varit klimat- och miljöminister är hur länge hon, men sin höga svansföring i klimatfrågan skulle orka sitta och administrera en politik som ökar Sveriges utsläpp och kraftigt försämra Sveriges rykte som ledare i den gröna omställningen.
I januari röstade riksdagen om en misstroendeförklaring mot Pourmokhtari. Hon klarade sig och i samband med detta sa Ulf Kristersson att hon var den ”bästa klimatministern Sverige haft”. En beskrivning som klingar ganska tomt en dag som denna.
Frågan är om en regeringen kan ha kvar en klimatminister som underpresterar på det här sättet. Som har tagit fram en klimatpolitik som gör att Sverige inte når några av sina åtagande, varken nationella eller de som är satta i EU.