Det är bara att gratulera Busch Thor – Bert Karlssons tid är nu

I veckan meddelade Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch Thor att hon bjudit in Bert Karlsson som utfrågare under valrörelsen. Först lät det som ett skämt, men ganska snart stod det klart att det kan röra sig om ett oöverträffad genidrag. Kanske är det rentav den bästa idé som någonsin kläckts i KD, låt vara att konkurrensen inte direkt är mördande.

Vad det gäller Bert Karlsson ska jag väl vara transparent och förklara min eventuella jävsituation: Jag är född i Skara och tillbringade min första del av livet med fötterna i den bördiga del av Västsverige som, Skaraborgare emellan, går under namnet ”Schlätta”.

Alla i Skara med omnejd har en Bert-anekdot – vi kallar honom bara vid förnamn – och till och med de mest skeptiska skarabor kommer att lägga till ett ”å andra sidan” när de ondgjort sig färdigt över småstadens mest kände son.

Så blir det ofta när rikskändisar sätter en mindre ort på kartan. (Mitt eget bästa Bert-minne kommer från tonåren någon gång, när samtliga entusiaster tvingades lämna Skaras kommunala bowlinghall en kväll eftersom Bert hade bokat alla banor för att spela ensam.)

När Bert Karlsson gav sig in i politiken i början av 90-talet med den illustre greven Ian Wachtmeister som osannolik parhäst höll hemmapubliken andan.

I många år efter Ny Demokratis utträde ur riksdagen – och upprepade rasistiska utsagor av typen ”tycker vi ska kasta ut varenda kosovoalban” och ”jag skulle vilja se Bengt Westerbergs dotter bli HIV-smittad av en flykting” – var Bert Karlsson något stigmatiserad också på Schlätta. Det här var trots allt en tid då Sverige bara tillfälligt hakat på det europeiska högerpopulistiska tåget, men snabbt ångrade sig när man såg vad ”drag under galoscherna” innebar i praktiken. Någonstans glömde vi också att Ny Demokrati någonsin existerat. Medan resten av Europas parlament annekterades av nationalister och rasister höll Sverige tills vidare rent.

25 år senare gör Bert Karlsson sitt återtåg i svensk politik under helt andra förutsättningar. Vid en historisk tidpunkt då världens mäktigaste land styrs av en fastighetsmagnat utan impulskontroll torde Bert ha en självklar plats i politiken.

Medan USA:s president vaskade fram framtidens entreprenörer i talangsåpan The Apprentice kring millennieskiftet agerade Bert Karlsson domare i den egna schlagershowen Fame Factory. Precis som Trump och Silvio Berslusconi, som går en andra (fjärde, femte?) vår tillmötes i Italien, är underhållnings-tv en oumbärlig del i populariteten. Just nu sänder Bert Karlsson webbprogrammet ”Berts värld” på Youtube och lovar Kristdemokraterna åtta procent i valet i höst om de bara låter honom göra jobbet.

– Om de lyssnar på vad vi i ”Berts värld” har att säga, och vi har ju hela svenska folket, kommer det att bli verklighet. Jag har ju 1,1 miljoner tittare och där samlar jag alla idéer, säger Bert till Aftonbladet.

Nu har klippen i Bert Karlssons webbformat med något undantag visserligen ungefär 50 000 tittningar i snitt, men sanning och statistik är, som bekant, 1900-talsdygder som vi lämnat bakom oss.

2018 är det de manliga mångmiljonärerna som för folkets talan mot det betongtråkiga etablissemanget och det är bara att gratulera Ebba Busch Thor till utsökt fingertoppskänsla. Bert Karlssons tid är nu.


På Aftonbladets fråga vilka politiska frågor utöver sjukvården som är viktiga svarar Bert Karlsson:

”Sms-lån. De måste avskaffas. Vet du vem som ligger bakom det? Det är Putin. Vi är så rädda för Putin och hans jävla kanoner men det är inte det kriget han kommer att föra mot Sverige.”

Det är över ett halvår kvar till riksdagsvalet. Håll i hatten!