Nu sitter Lövdén rejält i klistret
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2006-06-16
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Lars-Erik Lövdéns lägenhetsklipp är en klassisk politikerskandal.
Han sa en sak. Men gjorde något helt annat.
Ryggradslöst kallas det.
Det är tur för Lars-Erik Lövdén att han lämnade regeringen för två år sedan. Annars hade avgångskravet hängt i luften.
Nu sitter han bara rejält i klistret.
Som bostadsminister drev Lövdén en enveten kamp mot att fastigheter ägda av kommunernas bostadsbolag såldes till hyresgästerna. Lagen ändrades flera gånger för att försvåra försäljningarna.
Det finns många smaskiga citat när dåvarande statsrådet målande beskriver vad som händer om hyresgästerna får ta över.
Det är stolligt. Det är moderat marknadsfundamentalism. Det leder till segregation. Det ger högre hyror.
Det dummaste
Att förvandla hyreslägenheter till bostadsrätter är med andra ord det dummast tänkbara. I alla fall enligt statsrådet Lars-Erik Lövdéns officiella retorik.
Men samma statsråd skrev redan två år innan han lämnade över bostadsfrågorna till Mona Sahlin och blev landshövding i Halland på för att få köpa sin egen hyreslägenhet på Östermalm i Stockholm. I förrgår blev köpet klart.
Lars-Erik Lövdén sa alltså en sak. Men samtidigt gjorde han något helt annat.
Ryggradslöst
Ryggradslöst att man tappar andan? Javisst. Det hade dessutom varit politiskt självmord om Lövdén hade varit kvar i politiken. Men det är han alltså inte.
Lövdén var minister i sex år. I tjugo år ledde han Malmö arbetarekommun. I 17 år satt han i den socialdemokratiska partistyrelsen.
Trots denna fasta förankring i rörelsen trodde Lars-Erik Lövdén uppenbarligen inte på sitt eget partis politik.
När han fick chansen till ett miljonklipp på en av Stockholms finaste adresser slog han till. Djupare än så satt inte den politiska övertygelsen.
Att inte leva som man lär är ett garanterat sätt att skaffa sig problem i politiken. SSU-ordföranden Sjödin kallade en krogvakt för svartskalle (vilket hon själv förnekar). Gudrun Schyman fuskade med deklarationen. Laila Freivalds köpte sin hyreslägenhet.
Lars-Erik
Lövdén kan tacka sin lyckliga stjärna att han inte längre är statsråd.
Då hade han haft ännu större problem.Lars-Erik
Lövdén trodde
uppenbarligen inte på sitt eget partis politik