Poeten som krossade den svenska kulturen
Åhléns har öppnat ett stort varuhus vid Östermalms torg i Stockholm. Varje dag promenerar jag förbi plast- och glasfasaden och kikar upp mot taket där Curt Bergfors har köpt en våning för 52 miljoner kronor, enligt Affärsvärlden.
Bergfors grundade hamburgerkedjan Max.
Här låg Folkan, en privatteater, och över den vanliga lägenheter. Men huset satte sig och måste rivas. I de flesta länder hade det säkerligen utbrutit en debatt om inte byggnaden borde ersättas med en ny teater. Kanske ett kulturhus av något slag? Eller ett bostadshus för att vitalisera torget kvällar och helger?
I Stockholm blir det ännu ett varuhus och en våning för en hamburgerkung.
I början av 1960-talet undersökte sociologen Harald Swedner teaterpubliken i sex svenska städer. Han kom fram till att många människor, särskilt låginkomsttagare, sällan gick på teater.
Swedner lanserade 1965 ordet finkultur.
Sedan dess är det ett begrepp som utskiljer mycket musik, litteratur och annat som svårt och högfärdigt. Jaså, du läser Strindberg? Marklund duger inte förstås!
Jag är inte närmare bekant med Swedners verk, men det är ingen djärv tanke att ordet finkultur uppfattades som radikalt, ett sätt att skilja ”herrarnas kultur” från ”folkets”.
Med tiden har det blivit ett vapen för dem som tycker att kultur inte ska kosta något, inte kräva något och absolut inte betyda något.
Ordet finkultur gör det möjligt för SVT att terrorisera befolkningen med en schlagertävling som aldrig tar slut. Duger inte Pernilla Wahlgren? Du är lite märkvärdig du!
Ordet finkultur gör det möjligt för regeringen att slopa de statliga konstnärslönerna. Jaså, du vill att skattepengar ska gå till någon som skriver obegripliga dikter? Jävla parasit!
Vi skapar orden men sedan formar de våra tankar. Få ord har fått sådan verkan som Harald Swedners. Det har hämmat generationer ungdomar som kanske, kanske, kände nyfikenhet på något annat än den omedelbart tillgängliga kommersiella kulturen.
Det tänker jag på när jag passerar varuhuset som ersatte en teater utan att någon reagerade.
Swedner, som dog 2004, beklagade nog sin skapelse. Han gav ut en diktsamling som hette ”Tankeflykts förtöjning i sinnevärlden: reflektioner kring en veranda i Göinge”.