I torkskåpet hänger resten av ditt liv
Öppnar torkskåpet, stirrar på tvätten och tänker: ”Här har du ditt liv. Här har du resterna av ditt liv.”
Ja, det är ju inte något spänningssökande som hänger därinne i mörka rader. Några leggings, gympakläder, jeans, linnen, kökshanddukar. Inget att hetsa upp sig över.
Det är vanligt.
Det är 40 grader.
Det är tvätt på tork.
Ändå får jag svårt att andas och tårarna trycker på någonstans i från. Varifrån då? Vad är det som händer?
Jag vet vad som händer.
Det befinner sig en massa bortträngda minnen där inne i torkskåpet. Minnen som är så obetydliga, att de nästan inte går att sätta ord på. Men som ändå träffar mig med full kraft.
Mitt torkskåp har stått på samma fläck i 37 år. En vitlackerad tidsmaskin som har värmt babyfiltar, sandiga bäveroveraller och galonisar. Som blåst varmluft på amnings-behåar, glittertoppar, slalompjäxor, lakan, skurtrasor, hundratals jeans och ljusblå skjortor med tunna, vita ränder.
Halva mitt liv har hängt på tork därinne.
Och som jag står där och stirrar på mina obetydliga trasor, så ser jag hur mitt liv har varit som ett pågående trauma i en ständig och framfusig förändring och som har rusat fram i ungefär i samma tempo som universum utvidgar sig.
Länge såg jag livet som något statiskt, ungefär som en teckning av Elsa Beskow. Min familj. Min skola. Man och barn. Jobb och lön.
En dag knackade den där världsbilden ihop. Det var på Aftonbladets redaktion. En kollega viftade med en rosa burk och ropade: ”Nu är det åttiotal och vi ska ha mousse i håret.”. Jag fattade ingenting: ”Ska vi ha … efterrätt i håret?”, ”Nej, vi ska ha klet i håret, så att det står rakt upp.”.
Och då såg jag tio-talen, alla årtionden som format och påverkat mitt liv. Ett 50-tal med pappa i hatt och mamma i förkläde. Ett 60-tal med målade kattögon och Beatles She Loves You.
Jag såg det sexuella 70-talet med håriga afghanvästar och hur vi släpade hem möbler från containrar. 80-talet med hiv, axelvaddar, karriär-stegar, datorer och värdelösa fonder och så 90-talet med svarta kavajer, nätet, målgrupps-tänk och resor till avlägsna länder.
Och nu detta: de här mörka träningskläderna i mitt blåsiga och trofasta torkskåp.
Här har du ditt liv.
Här torkar resten av ditt liv.