Vi som är över 40 är evolutionens misstag

Monica Gunne

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Publicerad 2013-01-01

Mer än hälften av ­alla barn som föds i Sverige ­under 2013 kan bli mer än 104 år gamla.

Grattis!

Ja, det är väl bara att höja champagnekupan och säga lev väl i alla era 104 år.

Men när den där lycko­skålen är överstökat, ­måste man väl ändå ställa sig ­frågan: Hur kunde det bli så här?

Varför blir så många så väldigt gamla?

Och i förlängningen – vad betyder det?

För det första: Ur ett evolutionärt perspektiv var det aldrig meningen, att vi skulle bli så här många och ­jättegamla. Evolutionen är inte ett dugg intresserad av några 104-åringar, den är ­inte intresserad av några åldringar över huvud taget. Evolutionen är bara intresserad av det som är ungt. Evolutionen vill bara att 15- och 30-åringar ska hitta­ v­arandra, att de ska bli kära, att de ­skaffar barn och att de sedan tar hand om barnen på ­bästa sätt.

Och det här ska helst ske i en lång obruten kedja, i en ung kedja som sträcker sig djupt in i oändligheten.

Enligt vetenskapsjournalisten Henrik Ennarts bok ”Åldrandets gåta – vetenskapen som förlänger live­t”, har evolutionen aldrig ens tänkt tanken, att vi skulle bli så många ”left overs”. Att vi skulle bli så många ­40-, 50-, 60-, 70-, 80-, 90-åringar, som dessutom kommer att utökas med alla dessa … 104-åringar.

Enligt evolutionens sätt att resonera är alla över 40 ett slags … rest. Ett restparti.

Vi är något som blivit över, när naturen har gjort sitt.

Och enligt dagens forskare är vi inte programmerade för att leva så här länge, men vi gör det ändå. Och det­ ­beror på ett ”misstag” av evolutionen. Det är ­bara vår utveckling från foster till ung vuxen som är detalj­­reglerat i vårt dna. Och när reproduktionen är klar och vi fött våra barn är det ­ingen som slår av det där programmet.

Det bara fortsätter och fortsätter.

Vi lever och lever.

Men den här ålders­stegen beror inte bara på ett felkopplat dna. Ekonomisk tillväxt, medicinska och tekniska framsteg, sjukvård, ­utbildning, vård, värme, ­vatten, mat har ju gjort sitt till.

Och i pipeline ligger nu … föryngringspillret. ­Enligt Henrik Ennart finns det ­redan i laboratorierna och väntar på sin tur.

Och när vi börjar knapra på det – ja, då ska vi bli ­ännu ”yngre” och vi kommer att leva ­ännu litet till.