Hur kan en man tända på en röd ändalykt?
Vi besökte en djurpark i slutet av sommaren, och ja, jag har extremt många fördomar om såna ställen. Hur det bara är polacker som jobbar där, hur de polackerna inte kan läsa ”Hur du skruvar ihop bläckfiskkarusellen med en stjärnmejsel”. Hur aporna bara bajsar och rivs och stjäl plånböcker. Hur man får fula klistermärken på bilen som inte går att få bort ens med rakblad och kärnvapen. Hur ingen anställd tvättar händerna ens om det genererar lönebonus.
Men det var ju trots allt ganska trevligt. Rent principiellt är jag emot djur i bur, men när man får barn blir man ett litet flytamedströmmenjehu. Mina barn skulle inte ha napp, mina barn skulle bara ha tygblöjor, mina barn skulle aldrig äta burkmat. HAHAHAHA. Men till cirkusen kommer de aldrig. Clowner har attitydproblem och akrobater kan landa i knät med bruten nacke. Eller är det strapetsister som gör det, eller vad heter de?
Men på djurparken finns ju inte bara djur. Man kan ju åka runt runt också och undvika ögonkontakt med den som kör karusellen. Om man får ögonkontakt med karusellchaufförer så kan de tolka det som ett aggressivt beteende. Eller var det främmande hundar kopplade utanför Konsum?
Jag älskar att åka karusell.
Joachim åker inte karusell (han åker inte ens rutschkana eftersom det inte finns någon boll, och han inte kan vinna) så jag fick ta med mig Astrid, snart fem år. Hon fick döden i blick ett par gånger men jag tjatade och intygade att hon var super-Amy Diamond-cool om hon hängde på och att det eventuellt väntade en glass vid slutet av turen.
När karuselldelen stängde gick vi vidare till djuren. Jag fick träffa en enormt fet minigris som hade grävt sig in halvvägs in under en husgrund. Där låg han med sin gigantiska röv täckt av skabbig borst med mjäll på. Och jag blev ögonblickligen förälskad.
Vad är det med mig och grisar?
Nästa stopp var babianerna. Alltså no offense babianlovers, men dra mig baklänges vad fula de är. Tänkte jag tills jag fick syn på en bebis. Vad är det med mig och bebisar? Den bara hängde där under magen och var ljuvlig. Helt plötsligt satte sig mamman i skräddarställning på en sten, drog fram en babianlök som var längre än mina och började amma. Jag hade kunnat slå upp ett tält utanför buren.
Runt, runt den ammande mamman sprang en massa rosa rövar omkring och hummade. För det gör babianerna, hummar. Hela tiden. Som pappa låter när han går omkring hemma på gården. Hum, hum.
Och dessa röda ändalykter. Jag blev så fascinerad, och samtidigt provocerad. Ta på er nåt. Honornas rumpor såg ut som stora bölder, flera på varandra, och Joachim förklarade rövkorrekt att de var brunstiga. Jag blev alldeles förlägen och skämdes å deras vägnar. De springer alltså runt där och är spritt språngande kåta? Så att alla kan se? Och hur kan en man, vilken ras det än må vara, tända på en bak som ser ut som en skär hjärna? Inte konstigt att apor inte har etanolbilar och kedjehus. Så fruktansvärt ociviliserade.
Som jag stod där och var upprörd över kvinnornas frigjorda liv och leverne sprang det förbi en dominanshanne och fladdrade sin rosa PENIS mitt i synen på mig. Helt lång och illrosa var den. Som godissnöre. Men då fick det vara nog. Jag tog min återhållsamma svenska synd, gick därifrån och tittade på en kastrerad lokatt.