Jag har inte modet att bo i en småstad
Jag skulle aldrig återvända. Det var en tanke formulerad med en uttråkad artonårings sinne för dramatik, men med en uppriktig övertygelse om att världen skulle öppna sig när jag väl flyttade från Falköping.
Sedan öppnade sig världen, och världen var en storstad.
Jag var en modig upptäcktsresande, smakfullt berusad i kön in till krogarna.
Stockholm var fem år av mitt liv. Sedan flyttade jag till Berlin. Det är en ny värld och en ny storstad, en fantastisk mellanlandning. Men här kommer jag inte att bli kvar.
Jag längtar hem ibland, men jag vet inte vart.
En kvinna med en liten son hyr min lägenhet på Lundagatan, och den tillhör mig, det står mitt namn på kontraktet, men lägenheten känns inte längre som min.
Jag reser till Stockholm ibland men det känns inte som tidigare.
Under mina besök gör jag samma saker som jag alltid har gjort, jag går på bio, jag äter middagar på Pelikan, jag sitter i möten.
Och det känns inte fel, men inte heller rätt.
Det var fortfarande indiansommar i Berlin när jag fick besök av en journalist från Svenska Dagbladet.
Reportern frågade mig hur mycket mod som krävdes för att flytta.
Inget alls, svarade jag.
Mod är inte att flytta till Berlin, Stockholm eller New York.
Mod är att flytta till Arboga.
Det var författaren och storstadsdamen Annette Kullenberg som sa att hon ville upptäcka Sverige, packade väskorna och flyttade till den lilla staden i Västmanland.
I min värld är det mod.
Småstaden kan vara en filt och ett fängelse, och jag lämnade ett fängelse. Att tvingas stanna kvar i Falköping var en stor skräck under hela min uppväxt.
Jag övervägde aldrig att man kan välja en småstad.
Ja, jag leker med tanken ibland.
Då fantiserar jag om Norrköping. Spårvagnar och strömmen. Jag tittar över axeln så att inger ser, sedan klickar jag mig runt bland bostadssajternas enorma sekelskiftesvåningar. Alla kostar de mindre än min etta på Södermalm.
Och jag väntar på den inre artonåringens dramatiska protester, men jag hör ingenting.
Jag ser bara lugn och utrymme, en lite mindre tillvaro.
Under det senaste året är det en tanke som har tagit plats inuti mig.
Jag fann min i värld i storstaden och kanske är det snart dags att ta min värld hem till småstaden.
Det är väl egentligen bara en detalj som saknas.
Mod.