Ledningen kommer att vinna den här striden
Det finns ingen tvekan. SD:s ledning kommer att slå ner ungdomsförbundets uppror. Kosta vad det kosta vill. Konflikten mellan Sverigedemokraternas ledning och ungdomsförbundet SDU är en tvättäkta maktkamp som handlar om den politiska dagordningen.
Ungtupparna i SDU anser att moderpartiet har övergivit den rena läran.
Ledningen, med Jimmie Åkesson, Mattias Karlsson och Richard Jomshof i spetsen, vill att Sverigedemokraterna ska växa ytterligare och snarare dra sig mot mitten än högerut. Veckans blodiga fas av inbördeskriget i SD startade som ett uteslutningsärende.
William Hahne, vice ordförande i SDU och ordförande i partiets Stockholmsdistrikt, skulle bort. Bland annat för att ha använt medlemsregistret på fel sätt.
Sovjetmetoder, väste han och fick eldunderstöd. Bland annat från SDU:s vice ordförande i Dalarna som kallade det ”vidrig maktfullkomlighet”.
Där och då fick partiledningen nog. Ungdomsupproret skulle kvävas. Uppgifter om samröre mellan SDU-medlemmar, högerextrema Nordisk ungdom och en lika högerextrem gruppering i Italien spreds till media (med bildbevis).
Partisekreterare avslöjade att vissa till och med uttryckt sig antisemitiskt. Partiledningen kommer att vinna den här striden. De vill att SD blir Sveriges näst största parti. Ingen, inte ens de djupt troende i SDU, får äventyra det även om offren skulle bli många. Det man kan fråga sig är varför konflikten kommer i öppen dager nu. Slitningarna mellan moderpartiet och ungdomsförbundet har pågått länge. Men inte som ett fullskaligt krig inför öppen ridå.
Orsaken är inte en utan flera. Partier döljer interna konflikter under valår. Året därpå kan de blomma ut, väljarna har redan sagt sitt och till nästa val kommer de ha glömt vad motsättningarna handlade om.
Ett annat skäl är Jimmie Åkessons långa frånvaro. Det uppstår alltid ett vakuum när högsta toppen är borta - även om hen har en vikarie.
Det utnyttjar de som inte är helt nöjda med situationen. En tredje förklaring är att Sverigedemokraterna har sina landsdagar i november. Tills dess måste upproret vara kväst. Därav partiledningens resoluta motoffensiv. Sug på det här citatet:
”Jag har inte offrat 16 år av blod, svett och tårar för att tillbringa min politiska framtid i en ändlös ökenvandring kring fyraprocentsspärren tillsammans med en skock halvfascistoida, självrättfärdiga, unga, arga män (eller kvinnor för den delen) med Napoleon-komplex”.
Gruppledaren i riksdagen, Mattias Karlsson, har talat. Han har inga planer på att förlora striden.