Professorn stärker barnläkaren
Dag sex i rättegången mot barnläkaren – och åklagarna får det allt besvärligare.
En professor backar lite från tidigare slutsatser om varför lilla Linnea dog. Och nästa expert tror inte på bevisen.
Jag begriper inte hur en domstol ska kunna resonera sig fram till en fällande dom.
Förhören med läkaren och Linneas föräldrar är avklarade, likaså vittnesmålen från alla de släktingar som intygat att den åtalade injicerade något i flickan strax innan hon dog.
Nu är det dags för experterna att säga sitt och förhoppningsvis bringa någon form av klarhet i mysteriet med den enorma mängd narkosmedel som hittades i flickan.
Rune Dahlqvist, professor emeritus i klinisk farmakologi, det vill säga pensionerad expert på vad läkemedel gör med kroppen, är kallad som vittne av åklagarna.
Han skrev för två år sedan ett utlåtande åt Socialstyrelsen. Hans slutsats var att Linnea med all sannolikhet dog av den kraftiga dosen tiopental. Nu säger han nästan, men bara nästan, samma saker.
– Jag önskar att jag hade tänkt allt det här jag nu berättar för två år sedan, suckar han halvvägs genom förhöret.
Denne lågmälde, äldre man, närmast stärker den dråpåtalade läkarens situation, vilket knappast kan ha varit åklagarnas syfte.
Han är inte längre lika säker. Han kan inte ens utesluta att någon injicerade medlet efter döden.
Björn Hurtig, läkarens advokat, avslutar sitt förhör med en viktig fråga.
– Du har ju lite ändrat dina slutsatser. Beror det på att du tagit mer hänsyn till att det var ett väldigt sjukt barn som dog?
– Ja, så kan man säga.
Barnläkaren tittar, som under tidigare dagar i rätten, oavbrutet mot domare och nämndemän. Hon är som fastfrusen i sin stol, rör sig knappt.
Förhöret är överstökat på mindre än en timme. Sedan kommer nästa professor. Han heter Göran Wahlström och är kallad av försvaret.
Denne Wahlström börjar inte utan förtjusning prata om sina försök på råttor. Han visar bilder och svänger sig med termer ingen begriper och advokat Peter Althin, föräldrarnas ombud, tröttnar till slut:
– Jag försöker, som alla andra här, förstå vad du säger.
Professorn anser att om en sådan stor dos hittas i en människas kropp så bör man först och främst undersöka om det blev något fel på analysen, om någon begått ett misstag.
Det är ingen orimlig tanke att dubbelkolla sådana här saker innan man springer i väg och griper en människa.
Wahlström tror dessutom att flickan fick tiopental i samband med en magnetröntgen som gjordes en dag innan hon dog. Om det stämmer faller åklagarnas hela gärningsbeskrivning.
Men vi vet inte om det stämmer. Det känns som att vi efter sex dagar ännu inte kan säga någonting med säkerhet. Mer än att ett barn har dött och att en läkare har åtalats.
En äldre man sitter på stolen bredvid mig. Han är pensionerad läkare och följer rättegången koncentrerat. Han lutar sig plötsligt mot mig, viskande.
– Kafka skulle ha njutit av det här.