Gunilla, se till att Madrid inte får OS!

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Framför spanska miljödepartementets byggnad vid en av Madrids avenidor finns ett konstverk, som hos mig samtidigt väcker avsmak och ett roat leende. Till häst som en kopparstaty sitter - i uniform och med stubbmustasch och blank hjässa - Generalissimo Francisco Franco.

Franco var en av dessa fähundar som dominerade det europeiska 1900-talet med världsdelens råskinns-ideologier, kommunism, nazism och fascism.

Men 29 år har förflutit sedan Franco dog. Diktaturen imploderade. Demokrati tog över. Spanien blev modernt - fyllt av flit och kättja, penningjakt och nöjeslystnad. Dagens spanjorer är precis sådana som Franco hindrade dem att vara.

Varför i helskotta finns gubbfan fortfarande kvar på sin kopparhäst framför ministeriet?

Det är inte troligt att du i dagens Moskva pinas av synen av en Stalinstaty. I Berlin vill man inte ens veta av de sista spillrorna av den ökända Muren. I Budapest såg jag för elva år sedan hur stadens alla statyer med Lenin i keps och arbetarmonument med knuten näve mot skyn samlades in och ställdes i en park i stadens ytterområde - en pendang till Madame Tussauds vaxkabinett.

Så varför gör spanjorerna sig inte av med sitt skräp?

Ett skäl är att det finns ett nostalgiskt skimmer kring Francos dagar. Diktatorn avskärmade landet från Europa och modernitet. Spanjoren vidmakthöll en vanföreställning om Spaniens unikt storslagna historia. Näringslivet var slutet, skyddat mot konkurrens från den ondskefulla omvärlden. Människor gick i kyrkan. Flickorna behöll oskulden tonåren ut. Främlingar bemöttes vänligt men med en undertryckt misstro. Landet var sig selv nok. Francos chauvinism skänkte spanjorerna sinnesro.

Som en reminiscens av Franco finns denna slutenhet stundtals kvar i det annars så sympatiska Spanien.

Illa är att i Spanien ser sig

31 procent av invandrarna som diskriminerade på sina arbetsplatser. I Italien är siffran bara hälften så stor.

Värre är att den spanska rasismen tar sig huliganuttryck på fotbollsarenorna. Sektioner med tusentals åskådare reser sig, ropar "apa" och ger ifrån sig oljud som apor, när en svart spelare från ett motståndarlag har bollen. Lustigkurrar på läktarna kastar bananer på plan. En supporterklubb säljer högerextremsitiska symboler vid stadion. En spelare kom till arenan klädd i tröja med en bild av Hitler. Den spanske landslagstränaren Aragones undslapp sig

i en intervju frasen "negro de mierda", svart skit.

Det är smaklöst, oschysst och elakt. Det är också nazistiskt: från idrottshistorien vet ju vi hur illa Adolf Hitler tog vid sig av att den svarte amerikanske sprintern och länghopparen Jesse Owens i Berlin-OS 1936 tog fyra guld.

Rasism på idrottsläktare är inte unikt för Spanien. På Korsika, där rasismen är grövre än på andra håll i Frankrike, och öns algerier lever utsatt, angrep Bastias fotbollsfantaster sitt lags två svarta spelare, när laget förlorat mot St Etienne.

I Holland tvingades domaren avbryta matchen Haag-Eindhoven för att publiken skanderade antisemitiska slagord.

I Tjeckien och Ungern ropas ofta försmädligheter mot gästande lags svarta spelare. Den spanska publikens ap-glåpord hade, likt en epidemi, i söndags spritt sig till brittiska läktare.

Sannolikt är fotbollsfantaster inte mer korkade än andra människor. Det bara verkar så.

Hur reagera? En match kan brytas då det blir alldeles för jävligt. Men oftast är det inte mycket att göra åt eländet.

Dock - i fallet Spanien finns medel. Madrid, där de värsta rasistincidenterna utspelats, söker i konkurrens med Paris, London, New York, Moskva och Istanbul sommar-OS 2012. Internationella olympiska kommittén, IOK, ska strax bestämma vem som får spelen.

Redan nu kan - om till exempel vår svenska ledamot Gunilla Lindberg tar ett kraftfullt initiativ - IOK meddela Madrid:

"Perdón - men ni är strukna. Inget OS till er stad. Det slog oss, att omvärlden skickar många svarta idrottsmän till tävlingarna. Med era rasistiska skrän får de inte schyssta förutsättningar. Och - förfärans tanke - vad skulle ske om finalen i fotboll går mellan Spanien och Kamerun?"

Kör hårt, Gunilla!

Staffan Heimerson