Jimmie Åkesson är inte som alla andra
Kan inte ge ett rakt svar på om Putin är på fel väg
Jimmie Åkesson och hans parti är inte som alla andra.
De kan inte ge ett solklart svar på om de tycker Rysslands auktoritära regim är sämre än den västerländska demokratin.
Det blir alltid krångliga svar. Ett evigt slingrande.
Hur ser egentligen Sverigedemokraternas inställning till Ryssland ut. Den misstänksamma frågan ställs med oregelbundna mellanrum och leder alltid till krångliga meningsutbyten som inte ger någon större klarhet.
Bara den här veckan har vi två färska exempel. Det första gäller hur de tre SD-ledamöterna i EU-parlamentet röstat om ett ekonomiskt stöd till Ukraina. För att landet hotas av Ryssland och är i krig med dem.
Landets ekonomi är körd i botten och läget förbättras inte av 150 000 ryska soldater vid gränsen. EU-kommissionen föreslog ett akut ekonomiskt räddningspaket på nära 13 miljarder kronor.
Parlamentets första omröstning handlade om en formaliafråga. I den lade SD-ledamöterna ner sina röster. Det gjorde inga andra svenska EU-parlamentariker.
Den andra omröstningen, i onsdags, rörde själva stödpaketet. Då röstade SD nej. Det gjorde inga andra svenska ledamöter.
SD-ledamoten Charlie Weimers förklarade det märkliga ställningstagandet med att de värnar skattebetalarnas pengar. De vill inte hälla ner en massa pengar i en kassa som sannolikt aldrig kommer att betalas tillbaka.
Men han sade också att SD föredrar ett direkt militärt stöd till Ukraina. Det kan man såklart tycka. Men den frågan behandlas i så fall inte av EU-parlamentet. EU är inget militärt samarbete och har ingen militär budget. För det finns andra organisationer – eller nationer.
Kort sagt, på vems sida står Sverigedemokraterna i den svåra konflikten mellan Ryssland och Ukraina? Det är långtifrån solklart.
I den andra incidenten denna vecka var partiledaren Jimmie Åkesson inblandad. Under SVT:s intervjuprogram ”30 minuter” ombads Åkesson välja mellan Vladimir Putin och Joe Biden, den ryske och den amerikanske presidenten.
Åkesson ville inte svara. Han förstod nämligen inte kontexten (sammanhanget). Sade han.
Löjligt. Det är klart han förstod den.
Om frågan gällde vem som, Putin eller Biden, skulle vara bäst som statsminister så var svaret inte någon av dem. Sade Åkesson.
Men vem tror att det var det frågan avsåg, utom möjligen Jimmie Åkesson? Det är en fråga som saknar all form av realism eftersom ingen av dem bor i Sverige och är inte heller svenska medborgare eller har varit det i tio år. Alltså är de helt inaktuella för uppdraget som statsminister.
När Åkesson till sist samlade sig till någon form av svar sade han det han borde sagt redan från början. Nämligen att han självklart väljer USA:s samhällssystem framför det ryska.
Varför var det så svårt att säga på en gång? Obegripligt. Krånglet leder bara till att man undrar på vems sida Åkesson och SD egentligen står. På demokratiska eller auktoritära regimers sida.
Om de incidenter som jag nu beskriver vore enstaka händelser kanske man kunde svälja det. Ibland faller inte orden som de borde, även hos de mest munviga.
Men det är det inte. Sverigedemokraternas uppriktighet i den här frågan ifrågasätts ständigt av företrädare för riksdagens övriga partier.
Centerledaren Annie Lööf tog upp den under partiledardebatten i riksdagen i början av januari. Den tog också stor plats i riksdagens årliga utrikespolitiska debatt i onsdags.
Skarp kritik framfördes även från SD:s allierade. I det här fallet personifierad i framför allt Hans Wallmark (M), Moderaternas kandidat till utrikesminister och vice ordförande i riksdagens utrikesutskott.
Jimmie Åkesson och hans parti är i den här frågan inte som andra partier. Det kanske de inte vill heller. Men den grundläggande frågan om vilket styrelseskick de anser vara bäst, den traditionella västerländska demokratin eller den auktoritära saknar ett klart svar.
Tills de skaffar sig ett tydligt svar på den frågan kommer de attackeras av de andra. Även av dem som de säger sig vilja regera tillsammans med.