Ännu ett myrsteg mot medlemskap i Nato

FALUN. Fyra av åtta partier i riksdagen är nu för ett svenskt medlemskap i Nato.

Men trots det finns ingen majoritet för att gå in i försvarsalliansen. Och det kommer heller inte att finnas under överskådlig tid.

Följ ämnen
Nato

Centern har länge varit ett av de partier som slagits mest för den svenska alliansfriheten. Men sent i kväll bytte partiet fot.

Nu vill Centerpartiet att Sverige på sikt går med i Nato. Men medlemskapet är villkorat. Sverige ska, om möjligt, bli medlemmar samtidigt som Finland där Natomedlemskapet just nu utreds.

Kravet: Inga kärnvapen

Centern kräver också att varken kärnvapen eller stationär utländsk trupp ska finnas på svensk mark.

Motiveringen är att omvärlden ser annorlunda ut nu än den gjorde för tio år sedan. Den ryske grannen rustar upp och har visat att den inte drar sig för att invadera länder i sin närhet och införliva dem i Ryssland. Det hände så sent som förra året då Krimhalvön plötsligt blev ryskt, i alla fall enligt Ryssland.

Om ett par veckor kommer också Kristdemokraterna att ändra sin inställning. Om inget oförutsett inträffar klubbar KD på sitt riksting igenom att de vill se Sverige i Nato.

Tre linjer i riksdagen

Därmed finns det tre linjer i Sveriges riksdag. Fyra partier är emot Natomedlemskap, S, V, MP och SD. Ett parti, C, tycker att Sverige ska gå med i Nato men bara om Finland också gör det. Den tredje linjen står M, FP och KD för, de vill att Sverige villkorslöst söker sig till Nato.

Men Sverige kommer inte att ansöka om Nato-medlemskap inom överskådlig tid. För det första finns ingen majoritet i riksdagen för det. De ledamöter som är emot är fler än de som är för.

För det andra kommer det inte att ske förrän Socialdemokraterna byter fot i frågan. Och den dagen förefaller att vara mycket långt borta.

Det är orimligt att tänka sig att Sverige tar ett sådant steg utan att det största partiet står bakom det. Eller att beslutet tas utan fast förankring på båda sidorna av blockgränsen.

Betyder ingenting i praktiken

I praktiken betyder alltså varken Centerns, eller Kristdemokraternas, nya linje någonting. Sverige har på pappret inte tagit ett steg närmare medlemskap i Nato.

Men positionsförflyttningarna är trots det inte ointressanta. De ingår i ett långsiktigt mönster där Sverige successivt närmat sig Nato. Den relevanta frågan är när Sverige går med i Nato. Inte om.

Med tanke på det omfattande, och numera långvariga, samarbete med Nato kan man ställa sig frågan om ett medlemskap innebär någon skillnad. Svaret är definitivt ja.

Det ena gäller medbestämmande. Utan medlemsbok har Sverige ett slavkontrakt med Nato.

Det andra är mer avgörande. Det handlar om den ömsesidiga försvarsgarantin i Atlantpaktens stadaga. Om ett Natoland blir angripet ska de andra solidariskt ställa upp och försvara det.

Eller som förre Natochefen Anders Fogh Rasmussen uttryckte saken:

– Någonstans måste man dra en gräns, antingen är man med i Nato eller så är man det inte.

Just det.