Välfärden plundras av gangsters och terrorister
Plundringen av välfärden är en mångmiljardindustri som göder organiserad brottslighet och får det att vattnas i munnen på terrorister.
Skyddet mot dessa bedrägerier måste stärkas, meddelade i dag regeringen i samband med att en stor utredning om denna kriminalitet presenterades.
15 miljarder kronor försvinner varje år i slukhålet, varför Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och andra utbetalande myndigheter ska vässas.
Givetvis goda nyheter, men också en påminnelse så god som någon om att politiken och journalistiken har det gemensamt att det viktigaste inte alltid är det mest intressanta.
Pressträffen om detta stora samhällsproblem var undanskuffad i en sal som endast undantagsvis används och då mest till sömniga tillställningar om ämnen endast de mest inbitna nördarna går igång på.
Det var fler utredare och tjänstemän och pressnissar på plats än reportrar och den som inte har hört talas om socialförsäkringsminister Anna Tenje, värdinna för föreställningen, har ingen anledning att anklaga sig själv för dålig allmänbildning.
Det har nämligen nästan ingen annan heller gjort.
”Ett stärkt och samlat skydd av välfärdssystemen” ser hursomhelst vid en första anblick ut att vara en gedigen lunta, men så är det också den duglige kriminologen Amir Rostami som har lett arbetet.
Rostami pratade och pratade och pratade, det han hade att berätta lät genomtänkt, berörda myndigheter bör få ett uttalat brottsförebyggande uppdrag, det kan låta flummigt, men elstöd och coronastöd och allt vad det heter betalas ut utan eftertanke alltmedan kriminella gnuggar händerna.
Det ska sättas en bidragsspärr för avslöjade fuskare, hopplöst krångliga regler ska förenklas. Bra förslag.
Annat lät mer vanskligt. Beslutande aktörer ska kunna tvinga banker att lämna ut uppgifter även om andra personer än den som söker bidrag. Allt möjlig information går ju att hitta i en bankkunds konto. Oanade möjligheter öppnar sig.
Så ska alltså invånarnas rätt till att få ha sitt liv ifred från överheten inskränkas ytterligare.
Men visst, problemet är mycket stort. Staten måste bli bättre på att bekämpa eländet. Förändringar behövs.
En hel del av fusket begås förvisso av i grunden hyggliga människor som har hamnat snett och fått problem, men sluga ekobrottslingar och kriminella gäng har nosat sig till bidrag.
Utnyttjande av välfärden är inte sällan en grundförsörjning för kriminella. Men pengarna kan också användas till att finansiera annan kriminell verksamhet.
Vi har tvingats vänja oss vid assistanshärvor. Och har kunnat identifiera ett samband mellan bidragsbrott och terrorfinansiering.
Det möjligen viktigaste förslaget är att Ekobrottsmyndigheten ska ta över ansvaret från polisen för att utreda grövre bidragsbrott.
En utmärkt tanke. Komplexa välfärdsbrott begås av experter. Därför måste även utredarna vara experter.
En sådan lösning kräver dock resurstillskott, något som finansminister Svantesson, för dagen fullt upptagen med att försvara sig mot högerväljare som är arga över uteblivna skattesänkningar, sannolikt är mindre sugen på.
Men brottsbekämpning måste få kosta. Regeringen bör ta till sig detta förslag.