Men vad händer sen då, tjejer?

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Kära tjejer.

Ni är så himla många som vill vika ut er, läser jag. Jag förstår er. Jag har alltid burit på samma drömmar.

Att synas. Att älskas. Att vara någon.

Många är ni som fantiserar om en lyxtillvaro som glamourmodell; stora pengar, vackra människor, resor över hela världen.

Det låter ju inte alls dumt. Om det hade varit sant.

Verkligheten har däremot celluliter på låren och räkningar på hallmattan.

Verkligheten är en fnasig ostfralla och tretusen spänn i arvode när kameran är avstängd.

Om du har tur kan du få åka land och rike runt på någon av herrtidningarnas barturnéer. I praktiken handlar det om att le fastän kräkfulla idrottskillar tafsar dig på brösten. Din enda uppgift är att med ditt utseende tillfredsställa killarnas ögon.

Att vara kvällens knulldocka.

- Det är en rolig grej, säger utviksbrudarna alltid när tidningarna frågar.

Jag kan förstå även det. Jag är själv i allra högsta grad medveten om behovet av att få stå i centrum, känna sig speciell, vara beundrad.

Men vad händer sen, tjejer?

Ja, ni vet.

När de tretusen kronorna gått till smink för att gömma alla skönhetsfel som photoshop lyckades dölja. När farsan ringer och berättar att arbetskompisarna hängt upp en bild på hans skåp där du särar på låren och slickar dig om munnen. När du måste betala av det där Finax-lånet du tog för betala dina nya tuttar. När det nyvunna självförtroendet rinner av dig som regnkladdig mascara.

Tänk på hur du ser ut då, tänk på hur du känner dig.

Är det fortfarande roligt?

Ronnie Sandahl