Ljusnande framtid – men den är inte för alla
Det skulle bli sol. Det blev det inte.
Regnet blandas med det mousserande vinet i plastglasen och får mascaran att rinna. Lastbilen står helt stilla i eftermiddagstrafiken. Flakets hjältar bryr sig inte. Armarna i luften, kramar och dans, hitsen från barndomen som överröstas av glädjetjut och fy fan vad vi är bra.
Studenten. Nu väntar livet, den så efterlängtade framtiden. De ska äntligen bli sina egna – egen bostad, egna pengar, eget jobb.
Förutom för dem som blir utan. Var fjärde jublande student, alltså.
Ungefär åtta i varje klass kommer att få veta att de är oönskade. Att de inte ryms.
Den svenska ungdomsarbetslösheten är den högsta i modern tid. Enligt Konjunkturinstitutets prognos ser de kommande åren ännu dystrare ut. Snart väntas arbetslösheten bland unga närma sig 30 procent.
Jobben blir färre. Precis som bostäderna. Och möjligheterna.
Molnen mörknar och regnet ökar i styrka. De småfulla tonåringarna på flaket verkar inte se det som ett omen. Trots att de kanske borde.
Statens folkhälsoinstitut har sammanställt data om 16?000 ungas levnadsvanor mellan 2006 och 2008. Det är ingen upplyftande läsning: unga arbetslösa beskrivs som sjuka, deprimerade och livströtta. Var sjätte ung tjej utan jobb har försökt ta livet av sig. En av fyra arbetslösa unga män har haft självmordstankar.
Vem är förvånad?
Dystopirullen ”Children of men” som kom 2006 lockade biobesökare med orden: ”Inga barn. Ingen framtid. Inget hopp.” Filmen utspelar sig år 2027, i en kaotisk värld där människan har förlorat förmågan att föröka sig. Återstår gör den enorma meningslösheten. Och en tillhörande undergång som närmar sig.
Filmen borde inte ha något med oss att göra. Vi vet uppenbarligen fortfarande hur man reproducerar sig. 109?301 barn föddes i Sverige under förra året.
Frågan är bara vad vi planerar att göra för att de barnen ska slippa ta studenten år 2027 i en värld utan framtid.
Vi har ett samhälle som ständigt gynnar den som redan sitter på privilegierna.
Generationerna som lagt beslag på de fasta anställningarna har sedan stiftat lagar för att förhindra att de själva någonsin ska behöva besöka en arbetsförmedling igen. Det är en fin tanke. Men vem skyddar den som inte redan kommit in på arbetsmarknaden?
Finansministern Anders Borg pluggade själv upp sina gymnasiebetyg på Komvux – nu är han en del av den regering som har beslutat att förstöra den möjligheten för kommande generationer. Har du inte full pott i gymnasiebetyget får du hädanefter skylla dig själv.
Man förvånas över att ungdomar röstar på ett parti som prioriterar gratis film – i stället för att fråga sig varför de tycker att gratis film är samtidens viktigaste fråga.
Ingen överväger det självklara i att ungdomar inte engagerar sig i det samhälle som stänger dem ute.
Trafiken börjar lätta och lastbilen rullar långsamt framåt. Jag har hunnit promenera en bit, men sången hinner ikapp mig. De tar i från tårna, vrålar mer än sjunger:
Ååå den ljusnande framtid är vår!
Det klingar falskt. Men ändå.