Det gäller att ha tålamod när datorn går sönder
Det är fint med datamaskiner, men ni vet hur det är när de krånglar. Frågan är hur länge de ska hålla, och om man ska köpa dem på postorder.
För tre år sedan köpte jag en ny, flott skrytmaskin. Den var bärbar, men stor och tung och byggd för att stå stilla på ett skrivbord; löjligt dyr, men beskrevs som en Rolls-Royce.
Efter ett tag lade det stora batteriet av. Det tog en halvtimme i telefon med en grabb på Irland. Han tjatade ett tag, men skickade ett nytt. Sedan tröttnade batteriet i det löstagbara tangentbordet. Denna gång kopplades jag till en kille i Indien. Han var mycket vänlig, men omständlig. Det tog en styv timme och en rad manövrer innan han, efter att ha konsulterat sin chef, lovade att skicka ett nytt batteri. Han vädjade dock om att jag skulle tala med hans överordnade och sätta någon slags betyg på samtalet. Det var mitt i natten, men jag väntade fem minuter till och sa till slavdrivaren att hans underordnade var en toppen-toppenkille.
För en månad sedan brakade datorn totalt. Knappt tre år gammal. Det tog många och långa samtal innan en tekniker konstaterade att både moderkortet och grafikkortet sagt adjö. (Han nämnde aldrig att detta var ett vanligt och välkänt problem.) Det kostade 7 777 kronor i förskott, och några veckors väntan, men maskinen fungerade.
Tio dagar senare hängde sig hela skiten igen. Totalt.
Efter att ha väntat mycket länge och tryckt olika val fick jag tala med fyra olika personer. Alla frågade efter min ”service tag”. De menade datorns serienummer. En man bad mig sätta på datorn. Vi väntade tills den hängde sig. Han sa: ”Det här kan vi lösa snabbt och enkelt i dag. Jag kopplar dig vidare…”
Nästa kille sa först att det skulle kosta 325 kronor i felsökningsavgift, och sedan, efter en viss procedur och ett samtal med en chef, att det nybytta grafikkortet var trasigt.
– Ska inte en såpass dyr maskin hålla mer än tre år, frågade jag.
– Det varierar, sa han.
Han skulle ordna med hämtning av datorn. Det var lite oklart med emballaget bara, man fick absolut inte åka med den till verkstaden själv. I skrivande stund har datorn stått och dammat i fyra dygn. Ingenting har hänt. Det verkar omöjligt att få tag i vare sig teknikern eller hans kolleger. I går kväll kom ett mejl från en ”Account manager” som lovade att försöka skynda på ”processen”.
Jag har mejlat till en ”agent” på företagets ”Nordic solution center” som hörde av sig efter den första reparationen och förklarat att han inte behöver skicka den där enkäten om servicen som han skrev om. De skulle inte vilja läsa svaren.