Låt en domstol granska eländet med kungahuset
I veckan fick kungaeländet en ny dimension, väsentligt viktigare än det äldre skvallret om eventuella knullerier.
Nu gäller frågan om statschefen direkt
eller indirekt förhandlat med en kriminell gruppering, i syfte att tysta vittnesmål och stoppa publiceringen av komprometterande bilder.
Om så skulle vara fallet får affären en dignitet av Haijby-klass. Den misslyckade restauratören Kurt Haijby påstod att han haft sex med kung Gustaf V och pressade sedan hovet på pengar för att hålla tyst om saken. Myndigheternas behandling av Haijby efter kungens död ledde till en av 50-talets största rättsröteskandaler.
Men – att kungavännen Anders Lettström på en bandad inspelning säger att han talat med kungen om mörkläggningen betyder inte nödvändigtvis att Lettström verkligen ventilerat ämnet med monarken. (Lettström hävdade inledningsvis att bandinspelningarna var förfalskade, i går vände han tvärt och motiverade på DN debatt det han sagt med att han trodde att det var vad de kriminella ville höra).
I teorin kan det också röra sig om att Lettström ville framstå som mer betydelsefull än han varit. I vissa kretsar anses nämligen närhet till kronan oerhört märkvärdigt och fint och statushöjande. Det bandade påståendet om samtal med kungen skulle alltså kunna visa sig bestå av tomt skryt.
Ni får tro vad ni vill, men för den som vill veta säkert om kungen känt till och/eller påverkat de skumma förhandlingarna ser det mörkt ut. Min gode vän, journalisten och juridikexperten Stefan Wahlberg, har dock som vanligt hittat ett förslag på lösning. I lagboken.
I sin förtjänstfulla spalt i Metro påpekade Stefan redan i somras att det finns en traditionell sanningskommission, i de allmänna domstolarna.
Kungen valde dock att inte stämma dem som spred vad hans anhängare kallat förtal.
Efter publiceringen av de senaste uppgifterna ser Stefan en ny möjlighet. Efter all smutskastning i samband med affären, inte minst bland landets mest framstående advokater, finns alla möjligheter att ta upp saken i domstol.
Till exempel kan en ansvarig utgivare, journalist, jurist eller vem som helst som känner sig förtalad kräva att saken tas upp i rätten.
Då kan alla inblandade i affären (utom kungen själv) kallas in för att vittna under ed.
Domstolen kan dessutom med stöd av den så kallade exhibitionsplikten kräva in de påstått komprometterande bilderna, eftersom de är av central betydelse även i försöket till mörkläggning.