Indelning i grupper får oss att glida isär
Har du också börjat känna ett slags bismak av det här med ”målgrupp”? Att någon föser in dig i en av alla de här ”målgrupps-bubblorna”.
Och att bli placerad i en sån där ”bubbla” betyder att informationen blir silad. Att den blir silad för att passa just dig:
Jag och min familj.
Jag och mina kvarter.
Jag och mitt nätverk.
Jag och mina värderingar.
Jag och mina intressen.
Jag och min verklighet.
I helgen satt vi runt köksbordet och gnällde, och för en gångs skull var vi ganska överens. Först funderade vi över vart samhällsdebatten har tagit vägen? Och sedan funderade vi om det kanske hade något med det här tilltagande målgrupps-tänket att göra. Att vi successivt hade försvunnit in i varsin sån där ”målgrupps-bubbla”.
I så fall – vad betyder den här osynliga åtskillnaden? Ja, vad kommer det att betyda när vi vet allt mindre om varandra? Vad kommer det att betyda när vi inte längre har koll på förutsättningarna för varandras liv?
Vad kommer det att leda till i längden?
”Vi lever i ett samhälle som håller på att glida isär”, sa Jörgen, 44, och gav sig själv en känga. Han frågade sig själv varför han aldrig hade lyckats skaffa sig en enda muslimsk vän. Varför har han till exempel inte bjudit hem någon? Och varför hade han funnit sig i en situation som han inte har vetat vad han skulle göra åt? Jörgen sa: ”Varför har vi inte ett gemensamt forum, där sekulära muslimer och kristna kan mötas och bygga någonting nytt?”
Anna, 37, gick också igång på ”glida-isär”-temat. Hennes spaning var att ensamma mamman hade fått det allt tuffare. Hon sa att ensamma mammans barn knuffades in i skamvrån, när medelklassens föräldrar styrde och ställde med ”aktiviteterna” i skolan – allt kul som barn kan göra för en liten peng.
Det vill säga, om man har en sådan liten peng. Klassresor, roliga utflykter, att simma under vattnet i simhallen och att sedan mumsa i sig en pastasallad eller fika i kafeterian.
”Det är inga stora pengar”, sa Anna. ”Men om du är ensam och har tre barn, så drar det i väg. Du har inte råd och barnen kan inte hänga med. De kan inte hänga med på allt det här roliga och då skäms de. Barnen tar på sig offer-rollen.”
Uppdelning, särskiljande och åtskillnad.
Är det vår gemensamma målbild?