Annika Sörenstam ser inte bakåt förutom när hon ser bakåt
Annika Sörenstam ser aldrig bakåt. Principen är betongfast och vägleder henne genom livet.
Hon tog emot frihetsmedaljen av en president som just hade hetsat demonstranter att storma Kapitolium. Golfvärlden fördömde till ingen nytta, för Annika är inte typen som ångrar sig.
– Jag vill inte ödsla energi på att se bakåt. Jag vill se framåt, säger hon två veckor efter ceremonin.
Reportern nöjer sig inte. Visst förstår internationella golfförbundets ordförande, en av grenens skickligaste någonsin, att det finns symbolvärden? NBC undrar om hon med facit i hand vill ha något ogjort.
– Jag tittar inte bakåt och ångrar mig. Jag vill se framåt och inte ödsla energi på det som kunde ha varit.
Det är roligt sagt. Det är en hink målarfärg över porträttet av en professionellt tråkig svensk.
Den som preskriberar gamla synder brukar syfta på tonåren, att man kysste Rebbes kille, att man snattade fiskedrag, men Sörenstamfilosofin öppnar för huvudlös gränslöshet. Du påstår att jag postade olämpligheter på sociala medier? Ja, men det var förra månaden. Jag körde hem onykter från festen? Påminn mig inte om dåtiden. Fem döda och över hundra poliser skadade när kongressen invaderades? Det var i går!
Min galopperande ånger förstärks av ett gott minne. Alla dumma repliker arkiveras, de sorteras jämsides, alltid redo att kastas fram. Ofta är det vid disken, där ljummenvattnet och det monotona arbetet tjuvkopplar hjärnan till att damma av särskilt genanta mappar.
Och så svär jag. Knycklar ihop ansiktet i ruelse. Min tjej frågar varför, men det går inte att återge, så hon låter mig hållas.
Skammens dokumentskåp handhas inte av mig, men allt därinne tycks vara från de femton senaste åren. Så långt sträcker sig mitt ångerspann: pluggeskapaderna är förlåtna, de begicks av en okränkbar yngling, den skiten tänker inte en 36-åring med diskborste ansvara för. Däremot den idiotiska artikeln 2009, den usla flörten 2011, den där gången jag dansade orientaliskt på öppna förskolan för att jag missade att instruktionerna var riktade till barnen.
Allt äldre än 2006 rensas bort. Medan Sörenstams arkiv inte sträcker sig ens till sjunde januari.
För övrigt har hon golfat med Trump och vidarebefordrat en uppmaning att rösta på honom för att förhindra att USA blir socialistiskt. Hennes make är stolt republikan och hennes syster twittrade att hon såg fram emot fyra nya glorious år, trots att han förlorat valet en månad tidigare. Donald svarade.
Annika hade kunnat berätta om sin politiska övertygelse, sagt att hon sörjer Kapitoliumoffren men sympatiserar med den avgående presidenten. Det vore intressant, men inte lika roligt som vägen hon valde.
För intervjun, den hon hade två veckor på sig att tänka igenom, innehåller också en fråga om varför hon åkte till ceremonin, som av pandemiskäl skjutits upp från mars 2020.
Annika tvekar inte.
– Jag har alltid sett på frihetsmedaljen utifrån det historiska perspektivet. Som ni vet började den delas ut år 1963.
Lyssna och lär. Så resonerar en av våra största idrottare, en apolitisk rekordkvinna, en obotlig vinnare.
Annika Sörenstam ser aldrig bakåt förutom när hon ser bakåt. Principen är betongfast och vägleder henne genom livet.