En frisk patient är en olönsam patient
Jag ska börja den här kolumnen med en rolig historia. Den är förmodligen påhittad men har en plågsam verklighetsbakgrund:
Två läkare satt och pratade över en kopp kaffe. Plötsligt sa den ene:
”I går förlorade jag min bäste patient.”
”Åh fan”, svarade den andre. ”Dog han?”
”Nä, han blev frisk.”
Den här historien beskriver i ett nötskal hur resurserna inom vården fördelas på många håll i landet. Jag tänker då på primärvården, det vill säga vårdcentraler, distriktsläkare och husläkarcentraler, de vårdinrättningar dit patienterna i första hand ska vända sig när de blir sjuka. Utbyggnaden av primärvården hade från början det goda syftet att avlasta sjukhusens akutmottagningar och göra vården mer effektiv.
Men verkligheten blev en annan. Varje vårdcentral får nämligen betalt av landstinget för hur många patientbesök läkarna har. Ju fler patientbesök, desto mer pengar från landstinget. Det främsta incitamentet för många läkare i dag är att ha så många patienter som möjligt, som under lång tid gör så många läkarbesök som möjligt.
Ersättningssystemet har alltså skapat den paradoxala situationen att det har blivit viktigare för en vårdcentral att behålla en patient så länge som möjligt än att göra honom eller henne frisk. En frisk patient är en olönsam patient.
Eftersom läkaren inte har något intresse av att förlora patienten är han heller inte alltid intresserad av att remittera patienten till en specialistläkare, något som kan betyda valet mellan liv eller död för en patient. Jag har sett flera tragiska exempel på detta.
En kvinnlig släkting till mig fick ont i sitt vänsterben och fick allt svårare att gå. Hon uppsökte en läkare på vårdcentralen. Enligt läkaren var hennes åkomma inget att oroa sig för men han skrev ut den ena medicinen efter den andra. I takt med att kvinnan blev alltmer lönsam för vårdcentralen ökade antalet återbesök. Men en dag tröt tålamodet hos hennes man. Han skrek till läkaren:
”Nu djävlar skriver du ut en remiss till röntgen. Ser du inte att min fru blir allt sjukare och du gör inget åt det.”
Läkaren skrev ut remissen.
Kvinnan röntgades. Röntgenplåtarna visade att hon hade en långt framskriden cancer som växte runt den artär som går ner i vänsterbenet och långsamt ströp blodtillförseln dit.
Efter år av cellgifts- och strålbehandlingar är min släkting frisk i dag – men inte tack vare vårdcentralen utan trots vårdcentralen.
Jag såg ...
... häromdan att kraftbolaget Vattenfalls kommunikationschef Elisabeth Ström fått sparken eftersom hon påstås ligga bakom Vattenfalls mediala kris. Lustigt, tänkte jag, som trodde att en person vid namn Ström måste ha en given plats i ett företag som Vattenfall. Då är det väl snart dags att sparka Lisa Frost som meteorolog på SMHI och Annika Winsth som chefsekonom på Nordea.
För 90 ...
... miljarder kronor ska regeringen köpa en ny uppgraderad version av stridsflygplanet Jas 39 Gripen. Ett obegripligt belopp med tanke på att det inte finns någon militär hotbild mot Sverige. Samtidigt tvingas svårt sjuka patienter ligga i sjukhuskorridorerna i brist på sängplatser efter ständiga nedskärningar. Likaså ser vi ett skolsystem i förfall med allt fler elever som lämnar skolan utan godkända betyg. Pojkleksaker går före människoliv.