De mjuka frågorna som Stefan Löfven glömde
Sällan har en nyvald partiordförande mötts av så kraftiga ovationer som Stefan Löfven (S). Dödskyssar från näringslivet har blandats med kärlekskyssar från de egna leden. Detta visar hur stark tilltron till Stefan Löfven är, men förebådar samtidigt de enorma förväntningar som kommer att ställas på honom från alla håll.
Löfven har lovat att föra Socialdemokraterna back to basics, till en offensiv jobbpolitik, till ekonomisk tillväxt, till ett lönsamt näringsliv och till låg arbetslöshet. Det är bra – men det räcker inte. Stefan Löfven har på ett hårdmetalliskt vis hittills enbart lyft fram de hårda ”manliga” frågorna. Däremot har han inte sagt ett ord om det som slarvigt kallas de ”mjuka frågorna”. Med det menar jag förstås vård, skola och omsorg. Ska Stefan Löfven kunna övertyga fler väljare, så måste Socialdemokraterna skaffa sig en politik värd namnet även på dessa områden. Socialdemokraterna har till exempel under de senaste fyrtio åren knappast rosat marknaden på skolans område. Det är dags att rehabilitera sig nu.
Det var också häpnadsväckande att Socialdemokraterna och Håkan Juholt var helt osynliga när Carema-debatten stormade som hårdast i höstas. Istället ägnade partiet all sin kraft åt att bearbeta Juholts alla fadäser och missade den politiska godbit, som man fick alldeles gratis. Denna praktmiss är ett memento för Stefan Löfven. Socialdemokraterna måste bestämma sig för vilken politik man ska föra i vård- och omsorgsfrågorna. Hittills har partiet varit otydligt och vacklat på grund av ideologisk vilsenhet när det gäller privatiseringar och vinstintressen i vården. Nu är det dags att sätta ner foten.
Usla upphandlingar och bristande kommunal kompetens förklarar många av bristerna i äldreomsorgen. Privatisering har blivit ett självändamål, eftersom det funnits en övertro på att privat ägande och vinstmaximering skulle göra vården effektivare. Jag pratade häromdagen med en läkare på Karolinska Universitetssjukhuset som menade att detta har varit en olycklig utveckling, som enbart skadat patienterna.
Det behövs en helt ny satsning på sjukvården. Jag som tillbringat nästan ett år i vårdens närhet har med egna ögon sett var bristerna finns. Brist på läkare, underbemannade akutmottagningar och vårdavdelningar och brist på vårdplatser är några av de problem som måste lösas och där Socialdemokraterna och Stefan Löfven även i oppositionsställning har en viktig roll att spela.
I dag skickar man hem patienterna, när de anses ”färdigbehandlade”. Problemet är att de sällan är färdigbehandlade. Jag känner en äldre man som för några veckor sedan genomgick en stor kärloperation i buken för att förbättra blodcirkulationen i benen. Efter ett och ett halvt dygn skickades han hem till sin ensamma kalla stuga på landet, sjukare än när han lades in. Tidigare hade han svårt att gå. Nu kunde han inte gå alls. Efter ett dygn drabbades han av stroke och kunde sen vare sig äta, dricka eller gå på toaletten. Han var totalt hjälplös. Tre dagar senare var han tillbaka på akutmottagningen.
Vad sparade Södersjukhuset i Stockholm på detta? Ingenting. Istället förlorade man pengar och trovärdighet samtidigt som man ökade det mänskliga lidandet. Detta är bara ett exempel. Det finns tusentals.
Fler vårdplatser och högre bemanning krävs för att människor ska kunna få ligga kvar på sjukhuset några dagar och inte skickas hem till en kanske för tidig död. Detta är en gigantisk politisk skandal som det pratas alldeles för lite om. Men en förändring kommer att kosta pengar. Ändå tror jag att folk är beredda att betala lite högre skatt för att få bättre vård.
Vad säger sen Stefan Löfven om att svenska gymnasieelever 2011 hamnade på näst sista plats i en internationell studie om elevernas kunskaper i matte. Bara Filippinerna låg sämre till än Sverige. En annan studie visade, att hela 20 procent av eleverna i årskurs 9 inte fick godkänt i de nationella proven i matte. Stefan Löfven har en tung uppgift framför sig, när det gäller att återupprätta det förlorade kunskapssamhället.