På tiden att kraven på advokater skärps
Kraven på advokater i stora brottmål skärps betydligt.
Ett utmärkt initiativ – men frågan är om det räcker.
Den som åtar sig uppdrag som försvarare i brottmål där straffminimum är fyra års fängelse måste ha fem års erfarenhet av försvarsarbete.
Det meddelade Advokatsamfundet häromdagen.
Skäl till förändringen saknas inte. Vi människor föds inte med omdöme, det är en egenskap som i bästa och troligaste fall växer fram i takt med att vi mognar och får fler erfarenheter.
Det säger sig självt att en gröngöling kan ha svårare att motstå frestelser eller trix då han eller hon plötsligt sitter i enrum med en slipad gangster än vad en mer rutinerad kollega har.
Reformen kommer inte en dag för tidigt, om någon frågar mig. De senaste årens uppmärksamhet kring den ena advokaten med mer elastisk moral än den andra och uteslutningar och fängelsedomar har inte bara varit plågsamma för oss alla att ta del av.
Eländet har givetvis också påverkat förtroendet för skrået, möjligen även för rättsskipningen som sådan.
Det går för all del att ha synpunkter på detaljer i förslaget. Varför just fyra år?
Ett av de svåraste brotten att handskas med är inte sällan våldtäkt, där minimistraffet är tre års fängelse. De brotten kommer orutinerade advokater även i framtiden kunna åta sig.
Och ett erkänt grovt vapenbrott är inte alltför komplicerat, men de kommer endast de mer rutinerade kunna åta sig. Samtidigt som det räcker med de tre års erfarenhet som krävs för att bli advokat för att ta avancerade skattebrott.
Men visst, gränsen måste ju dras någonstans. Och på vilken höjd ribban än läggs upp uppstår problem på ett eller annat sätt.
Och det är bättre att agera än att vänta in resultatet av den utredning som justitieminister Gunnar Strömmer har tillsatt för att stärka advokatkårens motståndskraft mot kriminella.
Det kan nämligen mycket väl resultera i en ännu fyrkantigare konstruktion.
En annan fråga är i vilken utsträckning det här initiativet löser de allvarliga problem som advokatkåren har.
Problem som hänger ihop med branschens snabba tillväxt. I början på 2000-talet fanns runt 3 000 advokater. Nu är de drygt 6 400.
Visserligen har antalet mål samtidigt blivit fler, men inte alls i samma utsträckning. Fler och fler advokater konkurrerar om uppdragen. En konkurrens som också ökar risken för fula metoder.
Det växande antalet försvarare hänger ihop med att att kravet på att ha arbetat som biträdande jurist innan det kan bli aktuellt att bli advokat har sänkts från fem till tre år.
En olycklig förändring, tillkommen år 2010 efter krav från EU som ville att reglerna runt om i Europa skulle harmoniseras.
Och ingenting blev bättre av att Advokatsamfundet några år senare lanserade listor som underlag åt domstolarna att förordna offentliga biträden från.
En gång i världen hade tingsrätten i varje stad koll på sina lokala försvarare, domstolarna visste vilka de var och vad de gick för. Så är det inte längre, i varje fall inte i storstäderna.
Mycket har förändrats i Sverige på kort tid. Den organiserade brottsligheten har flyttat fram sina positioner och ätit sig in i samhällskroppen.
Även brottsbekämpningen och juridiken har påverkats.
Några advokater har dömts till långa fängelsestraff. I förra veckan åtalades en åklagare, kusin till en utpekad gangsterledare, som misstänkt för att ha läckt sekretessbelagd information till släktingar. Och en domstolshandläggare har dömts till fängelse för att försett gangsters med hemliga uppgifter.
Bli inte förvånade om ni får se fler rubriker av liknande slag framöver.
Nu försöker generalsekreterare Mia Edwall Insulander och hennes kollegor på Advokatsamfundet städa upp.
Gott så, även om förändringsarbetet har gått i långsammaste laget.
Tidigare i år inrättade denna organisation en tillsynsenhet som ska granska att advokater etiskt sköter sig.
Jag hoppas att de bland annat ser över de mångmiljoninkomster som några advokater har.
Någonting i systemet är trasigt då de kan fakturera för fler timmar än vad dygnet innehåller genom att skicka underhuggare på uppdragen.
De mörka rubrikerna, skandalerna, förändringarna som tvingats fram, det skrået går igenom är säkerligen smärtsamt. Men det är nödvändigt.
Att det endast är ett litet antal rötägg som allvarligt har skadat förtroendet för kåren tenderar att glömmas bort i en upphetsad debatt som inte saknar populistiska inslag.
Jag tror att de största vinnarna på stålbadet i slutändan är alla hederliga advokater runt om i Sverige.