Singellivet – nu en glamorös livsstil
Det svämmar över, vi kan snart simma i det: ”Är du singel? Vill du hitta den rätte? Vi hjälper dig hitta den perfekta partnern för dig. Singelkryss. Åk med på vår romantiska tripp, kanske hittar du ditt livs kärlek? Speeddejta med oss, seriositetsgaranti. Skräddarsy din profil för perfekt match! Klicka här!”
Singeln har kommersialiserats, det är en hel marknad där ute för oss ensamma. Trots min skepsis mot fenomenet i allmänhet och uttrycket ”singel”
i synnerhet beslöt jag mig som nybliven sådan att ge mig in i träsket för att se vad det skulle kunna erbjuda. Det är verkligen inte så att jag är redo för ett nytt förhållande, men jag vill ändå kolla in utbudet. Jag googlade helt enkelt ”Singel” och klickade på det över-sta alternativet:
Singel.se: ”Sveriges nya mötesplats för singlar. Här finns kontaktannonser, chat, forum etc. Tjänsten är helt kostnadsfri!” Lät ju bra.
Man skulle fylla i en jävla massa info. I rutan ”om mig” skrev jag följande: ”Spontan tjej i sina bästa år, jobbar inom media. Hänger gärna med vänner, spelar skivor, shoppar andrahand, älskar åttiotalet. Rökfri vegetarian. Samlar på Hello Kitty.”
Kände att det genast föddes små fantasier om härliga indiekillar som skulle fastna för just min text, men längre än så kom jag inte. Det blev nåt ”error”,
typiskt. Jag försökte två gånger faktiskt. Så det kanske inte är meningen att jag ska ”hitta den rätte på nätet?”
Jag pratade med min mamma om hur man såg på singlar när hon var ung. Det verkade finnas ett skamfyllt tabu kring hela ämnet.
Mamma och pappa träffades som 22-åringar och vid 25 var de förlovade, gifta, radhus-
nyinflyttade och föräldrar. Lyckades man inte med det hette det att man ”hamnat på glasberget”, och det var nånting man gärna undvek, man ville ju inte skämma ut sig!
”Sex and the city”, singel-kvällar, singelshopping, cosmopolitans och skosamlingar. Handböcker och praktiska dejtingmanualer.
Det görs dokusåpor om ”lyckade” och snygga kändisar som väljer och vrakar bland konkurrerande friare.
Alla vill ha den heta singeln. Singeln har blivit attraktiv, singellivet är numer en glamorös livsstil för roliga innemänniskor i svängen. (Men man får såklart inte vara singel för länge, bara länge nog att ”förverkliga sig själv”.)
Det gjorde fruktansvärt ont att bli singel, och endast två dagar gammal i den nya rollen låg jag i hopkrupen och förtvivlad i min bästa kompis dubbelsäng. Plötsligt ser jag hennes svärmor uppenbara sig i dörröppningen.
Jag berättar att jag är lite ledsen just nu, som förklaring till att jag ligger rödgråten i sängen mitt på dagen. Det är då hon delar med sig av sin visdom: ”Men, Kitty, du som är så söt, du kommer träffa en ny kille, en bättre kille med bil och hus. Du är ju så fin, det ordnar sig ska du se. Fast du kanske borde göra nåt åt den där kalufsen.”
Så nu har jag bokat tid hos Tony&Guy. NOT!