Nationalismflörtandet ger en unken eftersmak

Oroande nationalism. Att de övriga riksdagspartierna, med KD:s Ebba Busch Thor i spetsen, börjat fiska i samma grumliga vatten som Sverigedemokraterna kan sluta illa.

Politikerveckan i Almedalen lämnar en unken eftersmak.

Anden är utsläppt ur flaskan, svenskheten ­hyllas. Det kan sluta hur illa som helst.

Att SD:s Jimmie Åkesson talar om sverigevänner, svensk kultur och vikten av att anamma den är gammalt som gatan. Men under årets ­Almedalsvecka gick ­partiet ett steg längre, de vill se folkdanslag i de mest problemtyngda förorterna för att de boende ska lära sig vad svensk kultur är.

KD-ledaren Ebba Busch Thor ­inledde sitt tal framför en filmad sekvens av en svensk flagga som ­vajade för vinden på den traditionellt vita flaggstången:

- Sverige, Sverige älskade land, jag älskar dig, sade hon.

Jojo.

Anna Kinberg Batra har på ­senare tid hyllat ”svenska värderingar” och menat att de som bor här ska dela dem. Som exempel har hon bland annat nämnt att en svensk värdering är att man jobbar och gör rätt för sig.

Sorry, Kinberg Batra. Jag tror att det är en global värdering. Mycket få människor gillar tjuvsamhällen.

Tidigt i våras ­började Stefan ­Löfven tala om den svenska modellen. Det var lite oklart vad han avsåg med den och hans förklaringar har skiftat. Då, i mars, skrev uppslagsverket Nationalencyklopedin att uttrycket ”saknar entydig definition”. Innebörden, om det finns någon, har dessutom varierat över tid.

Nu skriver de, möjligen eftersom Löfven så frekvent använder ­uttrycket, att det är ett ”begrepp som syftar på vissa politisk-ekonomiska drag som har varit ­eller ansetts vara unika för Sverige”. Framför allt att fack och arbetsgivare sätter löner och att välfärden betalas via skattsedeln.

Det lämnar en unken eftersmak. Det är som om de andra partierna fiskar i samma grumliga vatten som ­Sverigedemokraterna men försöker klä det i en mer tilltalande språkdräkt.

Missförstå mig rätt. Det finns all anledning att vara stolt över Sverige.

För drygt hundra år sedan var vi ett fattigt land som människor ­lämnade för att söka sin lycka ­någon annanstans, främst i ­Nordamerika.

Men under 1900-talets första ­decennier vände utvecklingen. I dag är vi ett av världens mest välmående länder, det mest ­jämställda och vi har fått leva i fred i över 200 år.

Nationalism och populism har spelat en undanskymd roll i svensk politik. Det har varit bra. Släpper man ut anden ur flaskan, vilket flera partiledare tydligen är beredda att göra, vet man inte vad som händer. Det har vi ­bittert lärt oss av historien.

5 saker att hålla koll på i veckan

Trist minnesdag

Det är 80 år sedan det ­blodiga inbördeskriget i Spanien inleddes och det påminns vi om i dag vid en ceremoni i Madrid. Det pågick i tre år och ledde till att fascisten Francisco Franco blev diktator till 1975. Bästa skildringen av mardrömmen står Hemingway för, Klockan klämtar för dig.

Käringen sommarpratar

Marit Paulsen kallar sig för käring. Hon har en mycket framgångsrik karriär bakom sig som bonde, S-politiker, ­FP-ledamot av EU-parlamentet och mycket annat. Hon användes av ja-sidan i folkomröstningen om EU och det var smart. Få misstror hennes uppsåt. I dag pratar hon i P1.

Fortsatta hemskheter

Slaget vid Fromelles tillhör de allierades största misslyckande, i hård konkurrens, under första världskriget. I morgon högtidlighålls minnet, av bland andra Australiens ­premiärminister. Tusentals, bland annat australier, dog i ett försök att distrahera det ännu värre slaget vid Somme.

Trump utses

Det skulle förvåna storligen om inte Donald Trump utses till republikanernas president när partiet på torsdag samlas till konvent i Cleveland, Ohio. Hur otänkbar han än skulle vara som statsminister i Sverige är det uppenbarligen många amerikaner som gärna ser honom som president. Skrämmande.

Löfven inte på plats

I helgen har Afrikanska unionen toppmöte i Rwanda. Förra året gästades det av statsministern Stefan Löfven (S). Men i år verkar han utebli. Gissa varför? Sverige har redan säkrat en plats i FN:s säkerhetsråd och behöver inte längre Afrikas många röster. Realpolitik, kallas det.