Jag bytte ut blommiga träskor mot en kostym
Det skruvas åt och värre blir det.
Och våra kroppar säger ifrån med stress, psykisk ohälsa, utbrändhet och utmattningsdepression.
Varannan sjukskrivning för kvinnor längre än ett år beror på psykisk ohälsa.
Nästan fyra av tio som är sjukskrivna har en psykisk diagnos.
Står här och tittar mot dagis på andra sidan gatan och ser hur mamma och pappa pussar, kramar och vinkar. Och hur de hukade kropparna sedan sätter full fart mot en ny stressdag på jobbet.
Hur blev det så här? Hur gick det till när krav, press och prestation tog över det loja och tillbakalutade? När vi gradvis föstes in i det flexibla, effektiva och högpresterande? I det stresståliga och toklojala?
Låt oss blicka bakåt: I mitten av 1970-talet var det snigelfart. Ingen kom till jobbet före nio på morgonen, som började med att vi smällde i oss wienerbröd och snackade skit till tio. En lunch tog två timmar, om vi inte fick för oss att dra till Djurgården, då blev det två timmar till. Vid tre var det dags för nya wienerbröd och sen till dagis för att hämta barn.
Jobb, absolut. Men det kunde alltid skjutas upp till dagen därpå.
Och dagis var en dröm och det var aldrig tal om två personal på 30 barn. Ett exempel: När den yngste skolades in i början av 1980-talet var det tre barn i hans grupp. Tre.
När skruvades spiralen upp?
När var det jag bytte de blommiga träskorna och röda manchesterbyxorna mot den svarta Michael Kors-kostymen och bootsen?
När var det man började titta på klockan, skaffa kalender och komma i tid och hålla vad man lovat?
När började de där nya managementformlerna ringa som kyrkklockor i öronen och sätta agendan för dagen? När började man vurma för det utslätade mainstream?
När var det man började sitta med något från nio på kvällen till fyra på morgonen, bara för att bli klar med det?
Och när började man glömma att barnen måste äta? Mitt paradnummer var när jag glömde att äldste sonen skulle ha matsäck med sig till en fotbollsmatch utanför Stockholm. Kom på det mitt i ett möte, tog taxi, vevade ner rutan, stack ut huvudet, ropade på sonen och slängde ut den grillade kycklingen på fotbollsplanen.
I farten, alltså.
Och det här är inte ens en andning mot vad som händer i dag.Kämpa på!