Det är gudomligt viktigt med frisyren

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Jag hade en fråga. Jag kontaktade Gud.

"Säj mej, Gud", sa jag, "du är i branschen. Du är specialist på trosfrågor. Är det verkligen så att tron sitter i håret?"

"I håret?" svarade Gud. "Jag förstår inte."

"Det är ju uppenbart. Det är något turboladdat heligt med hårväxt. Kolla vårt sätt att understryka hårväxten eller att dölja den. Jisses, Gud, du har väl hängt med!? Talibanerna till exempel blev tokiga om någon klippte skägget. Långt skulle det vara. Och dom skulle bestämma. Och se på judendomen. I synagogan är det obligatoriskt att bära en kalott. Ortodoxa judiska kvinnor ska, om jag har fattat det rätt, ha huvudet rakat och bära peruk. Och sikherna. Deras religion förbjuder dem att klippa håret. De har världens längsta hårsvall gömt i sin turban. Håll med om, Gud, att i religionen är det hårväxten det gäller. Inte örsnibbar eller tummar."

Jag hämtade andan innan jag fortsatte: "Det är mycket hokuspokus med håret. Kvinnors permanent och grabbars ängslan för att hårfästet kryper uppåt. Håret är viktigt för vårt m o d e. Men är håret h e l i g t också ?! Och som nu p o l i t i s k t !"

"Politiskt? Förklara", manade Gud.

"Frassarna, alltså", sa jag. "Dom har blivit tokiga. Nu sitter de i sin nationalförsamling och ältar muslimska kvinnors hijab. Hucklen. Fransmännen är stolta över att religion inte har i det offentliga livet att göra. Det är en del av deras historia. Men i skolan bär många tjejer sjalett över håret. Det sägs att de gör det som en fundamentalistiskt religiös manifestation. På tisdag stiftar Frankrike lag mot hucklen i skolan."

"Och ""

Problemet i det öppna, liberala Frankrike är att landet drabbats av en smygande rasism. Israel pekar ut det som det mest antisemitiska av alla länder i Europa. Men det är mot muslimer rasismen främst riktar sig. Det finns 5-6 miljoner invandrade nordafrikaner. De flesta har integrerats. Många muslimer är akademiker. Men det finns ingen enda muslimsk parlamentsledamot och bara en enda prefekt, landshövding - och denne utsätts stup i ett för bombattentat.

Frankrike vill inte som Amerika bli kreoliserat. Detta föder hos vita fransmän en intolerans. Till frihet, jämlikhet, broderskap har fogats likriktning.

Vita fransmän reagerar mot att skolbarn av muslimskt religiösa skäl saboterar undervisningen i naturvetenskapliga ämnen. Fransmän ogillar att muslimska kvinnor på sjukhus vägrat bli behandlade av ogudaktiga manliga läkare. Reaktionen mot fundamentalismen - och simpel rasism - bäddar för att fascisten Le Pen i kommunalvalen nästa månad segrar i södra Frankrike. (Det finns ironi i att samma Frankrike för ett år sedan i Irakfrågan fjäskade just för arabländer.)

I hucklefrågan kolliderar två friheter. 1) Den religiösa friheten att bära en religiöst föreskriven huvudbonad. 2) Den mänskliga friheten att s l i p p a b ä r a sjalett, att slippa underordna sig bud från en religion som per definition är kvinnoförtryckande. Av Frankrikes muslimska kvinnor säger sig 49 procent vara för hijab i skolan, 43 emot. Men bland allmänheten vill sju fransmän av tio ha sjalettförbud.

"Så vilket är problemet?" frågade Gud.

"Auktoritetsaspekten. Tanken att hur du klär och smyckar dig beslutas uppifrån. Det ska vara din ensak. I frihetens namn förbjuder vi inte våra medmänniskor att fult och äckligt ha stålringar i nosen och tatueringar på rumpan. Allt är tillåtet."

"Allt?"

"Nej. Inte allt. Kinesers sätt förr i tiden att med lindor tvinga kvinnors fötter att bli abnormt små var en styggelse. Bra att det förbjöds. Könsstympning är naturligtvis kriminell. Men hucklen är inte problemet. Att förbjuda dem är inte lösningen. Det är lika patetiskt som när World Economic Forum förbjöd industrigubbs, politiker och Nobelpristagare att i Davos bära slips. Mitt råd är: Vi ska sluta att bekymra oss om slipsar, hucklen och nosringar."

"Men", avslutade Gud, "är ingenting heligt för dig, Heimerson?"

"Jo. Svarta skor efter klockan sex."

Staffan Heimerson