Välkomna till riket bortom fyllefärjan
Min största hobby är jämförande folklivsforskning. Det låter lärt och högtidligt, men är mycket enkelt. Man sätter sig på ett kafé eller i en vänthall i Sverige eller något annat land och ser hur folk beter sig.
Folk beter sig sällan som folk och det är lätt att missförstå varandra. Även om vi talar samma språk kan vi mena olika saker. Till och med då vi tiger, kan tystnaden betyda olika i olika länder.
Nyligen var jag på en lång turné i Finland. Sverige och Finland var samma land i 600 år, dubbelt längre tid än vad till exempel Skåne och Bohuslän varit svenska landskap. Svenskar och finländare hade samma kung, riksdag och regering, samma lagar, samma pengar, samma skolor och kyrka, rättigheter och skyldigheter. För 203 år sedan erövrades den östra rikshalvan av Ryssland varpå storfurstedömet Finland bildades och Sverige och Finland gick skilda vägar.
Sverige fick en långsam, fredlig utveckling mot industrialisering och demokrati. Storfurstendömet fick sin frihet efter perioder av ryskt förtryck för att omedelbart kastas in i ett uppslitande inbördeskrig. Sen kom två svåra krig med Sovjet. Efter krigen följde en snabb industrialisering och urbanisering. Detta gjorde att svenskar och finnar fick helt olika historiska erfarenheter varför deras kulturer formades på olika sätt. I dag, då Finland hunnit ifatt och till och med passerat Sverige på flera områden, är skillnaderna stora mellan svenskt och finskt.
I Finland duar man inte hur som helst. En finsk journalist skulle aldrig säga du i en tv-intervju med presidenten eller en minister. En finsk chef pekar med hela handen och väntar sig omedelbar effekt av sina order. En svensk chef samtalar, planterar, diskuterar och finner konsensus innan hela gruppen anställda sätter i gång enligt vad man kommit överens om. En finsk chef kan komma in och på kort varsel ändra på planerna. Det uppfattas som kaos och oreda av den svenska gruppen.
Svenskar är oerhört konflikträdda. Med konflikt menas då inte slagsmål utan bara det faktum att man är oense, har helt olika åsikter och, ve och fasa, säger högt vad man tycker! Sker detta kändisar emellan i tv blir det löpsedlar och förstasidor i de svenska kvällstidningarna där ordet BRÅK har de största bokstäverna.
En svensk som märker att den andra har en helt annan åsikt, tystnar eller undviker ämnet. En finländare säger vad han tycker. Det kallas inte bråk i Finland och ger inga löpsedlar. Det rensar bara luften och diskussionen kan fortsätta.
Svensken som tystnar och undviker konfliktämnet gör det av hänsyn och respekt för den andre. Svensken menar att total konfrontation är aggressivt och inte leder någonstans. Finländaren som möts av denna diplomatiska tystnad känner sig inte respekterad utan tvärtom förolämpad. Motståndaren tar honom inte på allvar. Han vill lägga korten på bordet, prata ut. Det tycker han är ärligast och rakast. Svenskens undanglidande, bomullsinlindande mummel betraktas som svaghet och fjolleri. Finländarna tycker att svenskarna låter munnen gå och pratar en massa smörja. ”Small talk” är ingen finsk specialgren. Finnen kan därför verka tigande och blyg, men har han en gång öppnat sig är det vänskap för hela livet. Super gör man i bägge länderna, men rejäla slagsmål är numera lika sällsynta på bägge sidor Bottniska viken. Många finnar dansar tango, men det är ungefär av samma nostalgiska skäl som en del svenskar gillar gamla dansband.
Sveriges lugna sociala utveckling har gjort att svensk kultur är genomsyrad av medelklassideal. Svenskarna är modemedvetna och klär sig gärna enligt senaste direktiven. Husen har prydliga trädgårdar, inredningen är gärna Carl Larsson-påverkad, det ligger ett Astrid Lindgren-filter över samhället. I Finland är de sociala skillnaderna större. Kläder och frisyrer är kanske inte alltid så moderiktiga, men slipsarna desto fler. Stadsborna är relativt nyinflyttade, ”skogsfinnen” urbaniserades för inte så länge sedan. Rörligheten gör att finländarna har lätt att improvisera. De kan knacka på hos grannen utan att ha bokat in sig veckor i förväg, som man måste göra i Sverige. Man kan umgås i bastun utan större förberedelser.
Finländarna följer utvecklingen i Sverige, svenskarna struntar fullkomligt i vad som händer i Finland.
Att tusentals svenskar tar fylle- och nöjesfärjan till Finland varje dag betyder ingenting. De gör inte en resa till Finland, de gör bara en resa bort hemifrån. Många stiger över huvud taget inte i land förrän de är hemma igen.