Våra rationella beslut är bara ett slags regndans

Monica Gunne

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Publicerad 2012-05-17

Är du optimist?

Grattis, då är du grottmänniskan som har förmågan att föra den mänskliga utvecklingen vidare.

Många av oss tror att vi är så rationella, förnuftiga och förutseende när vi fattar ­våra beslut. Och ja, vi har ­säkert ”tänkt till”. Visst har vi gjort det. Vi har gjort våra ”relevanta” avvägningar och vi har vägt för och emot.

Och det är okej.

Men enligt ny forskning är allt det här rationella och förnumstiga och genomtänkta bara som ett slags regndans, ett slags hokus pokus.

Och i boken ”The optimism bias” avslöjar den engelska forskaren Tali Sharot att de flesta av oss inte är ett dugg rationella när vi fattar ett livsavgörande beslut.

Vi är optimister. Vi drar ifrån och lägger till. Vi lägger ut dimridåer för oss själva, så att vi kan vara säkra på att vi inte kan se helt klart. Vi fantiserar, tror, gissar och småljuger.

Och utan att tveka en ­sekund sätter vi på oss optimismens förföriskt genomskinliga vingar och drar hoppfulla i väg i den riktning som vi har stakat ut för oss själva.

Skjuts in i framtiden, bara.

Vi tror på oss själva. Vi tror på våra fantomkrafter och framför allt hoppas vi på det bästa.

Och det gör vi rätt i, enligt forskaren Tali Sharot.

Enligt den neurovetenskapliga forskningen är det just den här enastående och närsynta förmågan att skala bort det mesta av det nega­tiva som har fört mänsklig­heten framåt. Som en gång i urtidens begynnelse fick oss att lämna den stickande röken i klustret av olika grottsystem och bege oss i väg över de fria slätterna i riktning – mot vad då?

Jo, mot framtiden och vad vi är i dag.

2012 fortsätter optimismen att ge stora utdelningar. Och de som i dag vänder sig mot de optimistiska stjärnbilderna kan räkna med: mer jobb, mer betalt, bättre hälsa och mer pengar på banken.

Men optimisterna har ­också ett kortare minne. De glömmer sina misstag och tillkortakommanden. De glömmer hur det egentligen var, de skakar av sig, de oroar sig inte och de går vidare.

Ja, det är bara att lära sig av den obotlige optimisten. Inget annat återstår. Och här är grundregeln: Det är optimismen som sätter ribban och det är också optimismen som är bränslet.

Sen är det bara att köra.