Det är inte löjligt när vi låter lite olika
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-10-02
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
I några dagar grunnade jag på hur jag skulle tackla frågan om Drottning Silvia och hennes förment dåliga svenska. Hon säger "kyngen" i stället för kungen.
Republikanen i mig tänkte skadeglatt: här finns ammunition för att skjuta kungahuset i sank. Men en nobelpristagare, den colombianske författaren Gabriel Garcia Marques" räddade mig undan den tarvligheten.
Ni kan bakgrunden. En humorhöjdare på statstelevisionen ansåg att "det hymlades för mycket med drottningens brytning och kungens ordblindhet". Komikern gick i sitt program till hård attack mot kungaparets problem med svenska språket.
Detta borde räckt för mig. Det stinker mobbning. På den inslagna vägen ser jag framför mig en komisk SVT-serie som hånar halta, hiv-smittade och harmynta, barn med stamningsbesvär och kvinnor med amningsbesvär. Så kul! Succén kunde följas upp med en serie hånfulla skämt om synskadade och senildementa.
Det ä r ett faktum att kungaparet har besvär med svenska språket. Än se"n?! Har vi inte alla i olika grad det? Det handlar inte bara - som språkvårdare och uttalsfascister göra gällande - om vilja. Till en del rör det sig om medfödd begåvning. Alla skriver inte musik som Mozart, få målar som da Vinci.
Det ä r inte så lätt. Jag noterade att SVT-komikern själv yttrade: "Hovet ska vara glada att inte folkpartiets förslag med språktest "" Var glad själv att du slipper testet, tänkte jag. Hovet är singularis. Adjektivet som följer kan då inte vara pluralis. Korrekt ska meningen lyda: "Hovet ska vara glatt ""
Men, muntergök, deppa inte. Ty här gör Garcia Marques entré. Marques har portats från ett språkseminarium i Spanska akademiens regi. Nobelpristagaren i litteratur 1982, vår tids störste spanskspråkige författare, platsar inte. Marques är förgriplig, en språkpuritanismens kättare. Vid ett symposium 1997 i Mexico hade han sagt:
Låt rättstavningen gå i graven eller ge den åtminstone pension.
Förenkla grammatiken innan grammatiken gör oss alla förenklade.
Akademiker borde inte få sätta regler för språkets utveckling.
Orden är tröst för vår dyslektiske kung. Stava riktigt i skrift kan dessutom alla numera göra med hjälp av rättstavningsprogram i datorer. Läsa är dock fortsatt svårt. När kungen sålunda höll tal i Prag inför president Havel, blev, trots träning och förmaningar, ordet Tjeckoslovakien Tjeckoslovenien. Vi kan le av medkänsla. Men inte som teve-komikern, håna.
Finns det på liknande vis tröst för drottningen?
Visst. Samma språk låter olika från en plats till en annan. Ta det bästa språket av alla, engelskan. Den låter olika beroende på vilken sida av Atlanten den talas. Årstiden nu, hösten heter fall i Amerika, autumn i Storbritannien. Den talade engelskan klingar annorlunda bland en miljard indier än bland femtio miljoner engelsmän. Intonationen är annorlunda när engelska talas i Sydney jämfört med när den talas i London. Ett svenskt öra behöver några dagars tillvänjning för att begripa den engelska som talas i Sydafrika.
Det finns, lär jag mig i Jeremy Paxmans "The English", ingen Engelska akademien med åsikter i språkfrågor, ingen Nämnden för engelsk språkvård. Engelska tillåts låta på många sätt.
Språk är det folk pratar. Överallt i världen finns det dialekter - även i Sverige. Fredrik Lindström noterar i sin "Jordens smartaste ord" att skånska skådespelare som Jan Malmsjö och Stellan Skarsgård lär sig ett riksgiltigt talspråk med ett neutralt uttal som inte stjäl uppmärksamhet från själva rollen: "Spelar man Carl Hamilton på Göingemål så får det ju en oöns-kad och förvirrande effekt."
Men Silvia är drottning, inte skådis. Hon talar svenska med en tysk invandrares dialekt på samma sätt som Henry Kissinger - efter 66 år i Amerika - talar engelska med en tysk invandrares dialekt. Det är något vi får vänja oss vid i en värld, där vi allt flitigare flyttar över både lands- och språkgränser.
Vi lever i samhällen som gör sig kvitt snobberi och klassgränser. När vi låter lite olika är det varken viktigt eller klandervärt. Framför allt är det inte löjligt.
Marknaden har försvunnit för en vänsterknäckande Henry Higgins.Språk är det folk pratar. Överallt i världen finns det dialekter - även i Sverige.