Fega politiker vill smyga på försämringar
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2006-04-04
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Försämringar blir aldrig valfrågor. De ska smygas på väljarna så långt från valdagen som möjligt.
Det är fegt.
Efter förra valet kom regeringen, miljö- och vänsterpartiet överens om ett program med 121 punkter som de skulle genomföra under mandatperioden.
En av punkterna var ett ”nytt avdragssystem för resande mellan bostäder och arbetsplats som bättre stimulerar till nyttjande av kollektivtrafik”. I kort översättning betyder det försämringar för bilåkare och förbättringar för dem som tar bussen.
Gullade med bilpendlarna
Snart fyra år har gått och den regerande trepartialliansen ska åter möta väljarna. Har avdraget för resor mellan bostaden och jobbet förändrats?
Ja. Men inte som det står i 121-punktsprogrammet – snarare tvärtom. Vid årsskiftet höjdes avdraget för bilresor till jobbet med en krona till 18 kronor milen. Det höga bensinpriset gjorde att regeringsalliansen inte vågade göra annat än att gulla med bilpendlarna.
Kollektivresenärerna fick däremot hålla sig till samma, oförmånliga, regler som tidigare. För buss- och tågpassagerare finns inga högröstade intresseorganisationer.
Tidigast sent i höst är finansdepartementet färdiga med det nya förslaget. Hittills finns bara ett antal räkneexempel. Väljarna får alltså inte chansen att säga sitt om förändringarna.
Men varför är det så svårt att göra försämringar till valfrågor? Med undantag av valet 1994, som efter den ekonomiska krisen blev ett SM i besparingar, får väljarna bara ta ställning till förbättringar. Högre barnbidrag, större vägar, fler poliser och lärare.
Hoppas på naiva väljare
Alla människor begriper att pengarna inte räcker till allt. Satsningar på ett område betyder nästan jämt försämringar på ett annat. Men de politiska partierna hoppas att väljarna är lika naiva som flickan i barnvisan som tror att en femöring räcker till docka, gräddkarameller, ny hatt och kappa till mamma samt en muff till Stina.
Men visan skrevs 1913. Sedan dess har inte bara barnens mognad ökat. Utan även väljarnas.