Poppig plåga om drömlivet får 161 miljoner musklick
Den sydkoreanska popstjärnan Psy och hans succélåt Gangnam Style har inte bara spridits som en löpeld på internet den senaste månaden.
Det är den globala finanskrisens soundtrack.
Sist jag kollade hade den visats makalösa 161 miljoner gånger på Youtube. Helt obegripligt, när man ser plågan första gången.
En småknubbig koreansk Stureplans-brat med babyblå smoking och drypande backslick skuttar fram mellan Seouls skyskrapor, sitter på toa, dansar i ett stall och härjar på en buss med asiatiska pensionärer, i takt med irriterande electrobeats.
Det är liksom inte bara språkförbistringen som gör den kryptisk.
Ändå har Psy omfamnats av artister som Katy Perry, programledaren Jay Leno och på CNN. Videon har utnämnts till årets roligaste, Britney Spears har demonstrerat den hästgalopp-inspirerande ”Gangnam-dansen” på amerikansk tv.
Och nu kommer hysterin till Sverige: om en vecka ska en flash mob, där en tonårig folkmassa synkdansar till Gangnam Style, äga rum på Sergels torg i Stockholm. Precis som redan skett i Peru, Jakarta och Sydney.
Absurt, speciellt eftersom låten handlar om klassklyftorna i det koreanska samhället.
Gangnam-gu är stadsdelen i den sydkoreanska huvudstaden där de allra mest välbärgade bor, de med europeiska bilar, märkeskläder och flådiga lägenheter hundra våningar upp i skyn. Sydkoreas Beverly Hills, har den kallats. Seoul-baserade bloggare som Richard Min berättar hur miljoner unga sydkoreaner strävar efter att ta sig hit, även om de flesta inte kommer längre än till att diska bratsens tallrikar på Gangnams lyxkrogar.
I stället skaffar man ett kreditkort till – varje sydkorean har i genomsnitt fem plastkort i plånboken – för att kunna shoppa och hålla drömmen om en tillvaro bland molnen vid liv.
I dag har Sydkorea samlat på sig flest kreditkort i världen. Nära 60 procent av befolkningens privatkonsumtion bygger på lånade pengar, vilket gör dem till ett av planetens mest skuldsatta folk. Så vansinnigt att man bara vill skratta. Eller strutta runt i en fånig dans.
Gangnam Style kan ses som en satir över människor som fastnat i den skimrande lånebubblan, som tror att de äger världen när de egentligen inget har. Inte konstigt att den blivit en global hit just nu.