Tingsrätten la ribban för spelmissbruk mycket högt

Anders förlorade nästan fem miljoner kronor på över 8 000 spel under några febriga år.

Att Uppsala tingsrätt bedömer att spelbolaget inte hade skäl att förstå att en missbrukare var i farten är sannerligen generöst.

Domen i det unika målet har skjutits upp, men i dag meddelades den äntligen.

Aldrig tidigare har en spelmissbrukare stämt ett av alla de bolag som frestar kunder med betting på sportresultat och lotter och allt vad det nu är.

Med hjälp av Jörgen Hettne, professor i handelsrätt, har Anders fört ett lika intressant som udda juridiskt resonemang.

Professorn åberopade en paragraf i avtalslagen som förbjuder avtal som ingåtts mot ”tro och heder” och argumenterade i stämningen och under förhandlingen för att spelbolaget hade brutit mot den.

Betsson kände till, eller borde i vart fall ha känt till, att de hade med en spelmissbrukare att göra.

Vilket inte hindrade bolaget att tillåta Anders att i nästan fyra år arbeta maniskt på att ruinera sig.

Domstolen köper dock inte resonemanget. Betsson ska inte hållas ansvarigt för ett förstört liv.

Bolaget har anledning att vara tacksam för den slutsatsen.

Det fanns nämligen en hel del tecken i skyn på att allt inte stod rätt till, för att uttrycka det försiktigt.

Under förhandlingen, och i intervjuer i bland annat Aftonbladet, har Anders berättat om missbruket.

I februari 2016 spelade han för första gången hos Betsson.

Han säger att han var spelberoende redan då, ett påstående som får visst stöd av att han förlorade drygt 282 000 kronor men fortsatte satsa.

Förlusten hindrade inte Betsson från att erbjuda VIP-abonnemang, ett erbjudande han nappade på.

Medlemskapet och spelandet ledde till bonusar, gratisresor till Malta och New York, ökad utsatthet för marknadsföring, karusellen snurrade allt oftare.

Anders har berättat att han kunde vakna mitt i natten och satsa 50 000 på en dammatch i volleyboll i Colombia.

Han vann pengar och förlorade betydligt mer, över hundratusen i månaden.

Denne man spelade för drygt 60 miljoner, hans och sambons löner försvann, sparmedel gick upp i rök, snabblån togs i tid och otid, han förlorade sammanlagt närmare fem miljoner kronor.

När bubblan sprack tvingades Anders sälja allt han äger. Han har låneskulder på drygt tre miljoner och betalar runt 300 000 kronor i ränta varje år.

En expert vittnade under målet och sa att det intensiva spelandet och de stora förlusterna är tydliga signaler spelmissbruk.

Men det räcker inte. Tingsrätten anser att utredningen visar ”det fanns tecken” på att Anders ”hade spelproblem, men inte att han vid tiden för spelen var spelberoende”.

Domstolen konstaterar också att de medarbetare som hade tillgång till mannens speldata borde ha begripit att allt inte stod rätt till.

Inte heller det räcker. Bolaget har inget ansvar.

Ursäkta, men om inte över 2000 betalade spel om året och miljonförluster är tillräckligt för att ett spelbolag ska anses ha begripit, vad krävs då?

Och är det verkligen rimligt med en ordning där medarbetare ser att någonting allvarligt är fel inte har en skyldighet att slå larm uppåt i hierarkin?

Tingsrätten har onekligen lagt ribban högt.

Nu måste Anders betala motpartens tre advokater, även om domstolen prutade ner notan från de yrkade 3,7 miljonerna till ungefär 1,5 miljoner.

En kraftig smäll för en människa som redan befinner sig i en extremt utsatt ekonomisk situation.

Icke desto mindre hoppas jag att Anders har kraft och mod att överklaga. Rättsläget är oklart och många människor är drabbade.

En spellag som ställer krav på bettingbolagen finns numera, men missbruket fortsätter.

Spelbranschen omsatte 27 miljarder 2022. Det är mycket pengar. Lika mycket som det svenska folket i år får tillbaka i skatteåterbäring.

Ungefär halva omsättningen kommer från fyra procent av spelarna, enligt en uppskattning som Folkhälsomyndigheten har gjort.

Fyra-fem procent av befolkningen anses ha spelproblem. Men Betsson, det aktuella bolaget i det här fallet, har bara kontaktat 0,9 procent av kunderna efter att misstankar om missbruk uppstått.

Att andelen människor som inte kan hantera sitt spelande hos detta företag är så här mycket lägre än i befolkningen i övrigt, är inte sannolikt.

Problemet orsakar stora samhällskostnader. Runt nio miljarder per år. Vårdkostnader, arbetslöshet, kronofogden.

De mänskliga katastroferna, ruinerade människor, krossade familjer, går också att mäta i en annan siffra:

Risken att en spelmissbrukare tar sitt liv är ungefär 15 gånger högre än för en person utan detta problem.

Visst, Anders har ett ansvar för sitt spelande.

Inte minst en tidning som Aftonbladet har ett ansvar, annonserna för betting ger miljonklirr varje år i kassan.

Det hindrar inte att spelbolagen också har ett ansvar. Ett stort ansvar.

Möjligen måste riksdagen skruva på paragraferna än en gång.

Möjligen räcker det med ett ärende som når högsta instans och som bildar ett prejudikat.

En nollvision är bara orealistiskt slöseri med tid och ord; människor har alltid spelat och kommer alltid att göra det.

Men någonting måste göras för att minska detta folkhälsoproblem.