Mejla

Oisín Cantwell

Coronapolitik värdig en religiös sekt

Publicerad:
Uppdaterad:

Regeringens senaste väckelsemöte sändes klockan 09.15 i dag i tv, på mediesajter och Youtube.

Ämnet för dagen var vaccin mot coronan och förkunnelsen stagades upp av lågmälda kommentarer av män som förhoppningsvis kan sin sak och som stod för någon form av realism.

Statsminister Stefan Löfven, liten som ett frimärke längst upp till höger i min tv, presskonferensen var digital, fattas bara, var nöjd.

Som han måste ha längtat efter att få sända lite hopp till plågade slott och kojor runt om i monarkin!

– För ett år sedan hade vi aldrig hört talas om covid-19, inledde han med att påpeka och gick sedan över till att lovprisa allt mellan himmel och jord.

Detta är stort! Det är ett gott betyg åt vetenskapen.

 

Med en originell metafor lade den gamle fackföreningsledaren till någonting om ljus i mörker och jag kom att tänka på den gamle länspolismästaren Hans Holmér och alla dennes pressträffar under året efter mordet på Olof Palme.

Holmér var en olycka som jagade kurder och 33-åringar i stället för att bringa klarhet i skotten på Sveavägen.

Han omgav sig med ja-sägare och struntade i att lyssna på de rutinerade poliser som hade en inte obetydlig erfarenhet av det hantverk som mordutredning är.

Länspolismästaren begick kort sagt misstaget att fastna i samma slags bunkermentalitet som kännetecknat mycket av regeringens pandemipolitik.

Stefan Löfven och Lena Hallengren på fredagens pressträff.
Foto: Jessica Gow/TT
Stefan Löfven och Lena Hallengren på fredagens pressträff.

Redan i mars beslöt Folkhälsomyndighetens generaldirektör Johan Carlson att tillsätta en rådgivande referensgrupp med experter inom olika områden som skulle tänka utanför boxen och komma med inspel.

Utmärkt initiativ, men borde inte den ha varit knuten till regeringen och politiken i stället?

Det är ju trots allt där den verkställande makten och yttersta ansvaret ligger.

Kubakrisen, den 13 dagar långa konfrontation mellan USA och Sovjet 1962 som kunde ha utlöst ett tredje världskrig, används som ett skolboksexempel på statsvetenskapens A-kurs på lyckad respektive misslyckad krishantering.

Sovjets ledare Nikita Chrusjtjov beslöt att bygga ramper för kärnvapenrobotar på Kuba och när USA upptäckte tilltaget fastnade han i rigiditet.

President John F Kennedy tillsatte sin bror Robert, bara 36 år gammal, i en fri och kreativ roll. Brorsan samordnade olika avdelningar, letade ny information, kontaktade rådgivare, gjorde kalkyler och räknade ut alternativ.

Den som kan sin historia vet att dramat slutade med att Sovjet ansågs ha kapitulerat och att världen kunde andas ut.

Den svenska coronapolitiken i nådens år 2020 är någonting helt annat.

”Vi har varit fascinerande eniga om att det är så här vi ska hantera detta”, som en minister sagt till Expressen om vald strategi.

Fascinerande enighet om en osedvanligt komplex situation? Smaka på den. Inga tvivel anas. Inga ifrågasättanden. Ingen djävulens advokat. Som en religiös sekt.

Läsare som har varit med ett tag minns då 909 människor i församlingen Peoples Temple någon gång för länge sedan hittades döda i en sydamerikansk djungel. Män, kvinnor och barn. Mord och självmord.

Överlevande vittnade efteråt om en ”fascinerande enighet” hos dem som bar ansvaret.

Nej, jag anklagar inte regeringen för massmord. Det räcker med att Jimmie Åkesson gör det och att Ebba Busch ägnar sig åt så mindre träffsäkra rallarsvingar i stil med att ”Sverige har med berått mod tillåtit en stor smittspridning”.

Inte heller anser jag att regeringen har varit värdelös. Tvärtom, länder som har genomfört stenhårda lockdowns betalar nu och framöver ett högt pris i form av självmord, utslagning, missbruk, våld mot kvinnor och barn och andra mardrömmar.

Rosenbad har visat prov på integritet och mod, även om vi inte ska överdriva det unika i den svenska modellen. Som bekant är livet inte alldeles fritt ens här.

Det jag säger är att politiken borde ha tillsatt en egen grupp fritänkare och mindre slaviskt lytt Folkhälsomyndigheten under dessa snart tio pandemimånader. Som hjälpt regeringen göra självständiga bedömningar.

Knappt ens en socialdemokratisk spinndoktor vågar ju numera hävda att vald väg varit alltigenom bra eller ens fullt ut begriplig.

Socialminister Lena Hallengren tog över efter statsministern och höll sin egen lovsång till sig själv och regeringen.

Vaccin betyder hopp! Det finns en ljusning! Vi ska fortsätta rädda liv!

Generaldirektör Carlson och vaccinsamordnade Richard Bergström släpptes så småningom in i showen, som de birollsfigurer de är.

De pratade om prioriterade grupper, de som riskerar att dö samt vårdpersonal har förtur, sammanlagt 600 000 människor, och om vikten av att Europa har samma vaccinportfölj.

Sista ordet skulle givetvis frimärket till landsfader ha.

”Håll i, håll ut”.

Halleluja.

Av: Oisín Cantwell

Publicerad:

LÄS VIDARE