Spelarna slår hål på den falska bilden av kvinnor
Det känns som revansch att ligga här i soffan och kolla hur de blågula tjejerna jagar boll i fotbolls-EM.
Tittar på alla matcher. Missar inte en enda. Och jag undrar varför? Det är ju jättespännande. Sverige ligger i framkant och vi har chansen: Efter skrällen mot Finland kan vi med några lustiga tacklingar och litet flyt ta oss hela vägen till EM-finalen på Friends Arena i Stockholm. Ja, vi kan.
Men det är något mer; det är något annat som hugger och drar och det har med spelarna att göra.
Hur de rör sig och agerar.
Och det dröjer ett tag innan jag fattar innebörden av vad jag ser; att de blågula tjejerna på planen inte ens snuddar vid föreställningen om hur en ”riktig” kvinna ska vara. Och här tänker jag på den ständigt upprepade schablonbilden av den utopiska och utslätade kvinnan som reklamen och media älskar att vägra släppa taget om.
Och rätt många andra också, förresten.
Och när fotbollsspelarna Kristina, Lina, Nilla, Charlotte, Sara, Josefine, Marie, Caroline, Sofia, Lotta, Kosovare, Lisa, Antonia och Jenny sätter fart och jagar boll gör de något stort. De slår sönder den falska bilden av hur en kvinna bör vara. Men de slår inte bara sönder, de ger något tillbaka. Och de ger tillbaka något som är mycket mer sammansatt och varierat.
Här bjuds på hela registret; styrka, konkurrens, aggressivitet, armbågar, taktik, kondition, samarbete, kamp, chanstagningar, intuition, upplägg, uthållighet, skärpa, försvar, anfall, tokrusningar, tacklingar, passningar, initiativ och fulspel. Raseri, frustration, svett, besvikelse, infall, glädje och eufori. Misslyckanden, felsatsningar, kraft, kämparglöd, strategi, närkamper, smartness och intensitet. Här är mod, lojalitet, kamratskap, känsla, uppfinningsrikedom, envishet, finter, dribblingar, konfrontationer, räddningar, skador, smällar och jösses, vilka smällar.
Och i närbilderna kan man också se att deras ansikten avspeglar något annat än en yta: Här finns avväganden, koncentration och beslutsamhet. Och allt det här är skönt att titta på. Det är skönt att se vad en människa består av. Och i bästa fall kan man kanske få syn på en bit av sig själv. Vad som finns djupt därinne.
Och journalister och kommentatorer gör vad de ska göra: De är sakliga, kunniga, engagerade och entusiastiska.
Det är plus och minus och ris och ros. Och man pratar inte kvinnorna. Man kommenterar fotbollen och spelet. Spelskickligheten.
Ikväll smäller det. Och det är en hård smäll: Sverige möter Italien. Tid: 20.30, TV4.