Hästhandlare och tjurfäktare - organisera er inte!
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2002-07-01
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Dagens samband är hästar. Hjärnan vill ju gärna binda ihop saker. Och min har fastnat för hästar. Det började härom dagen. Radion stod på, som den gör i lantkök. Programmet hette Naturbruk.
Det gällde hästhandlare. Eller egentligen gällde det hästar som skickas på obekväma resor till Syditalien för att bli pålägg. Det har satt i gång alla myndigheter och politiker som kan ha med saken att göra.
Poängen var att hästhandlare är skumma. Särskilt skumma är de om de deltar på hästmarknader.
Besynnerligt. Kan det verkligen vara orimligt att hästhandlare åker på hästmarknader?
Jo, tydligen kan det det. Myndighets-Sverige anser att hästmarknaderna i sig är orimliga. Det bästa vore att de få som finns kvar försvann. Och Gud nåde den hästhandlare som åker på hästmarknad utanför Sverige.
Där är myndighets-Sverige inte allsmäktigt, så sätter man sin fot där är man automatiskt förtappad.
Amen.
Det förekommer svarthandel bland hästhandlare. Och man, det vill säga myndighets-Sverige, vet inte hur många handlare det finns. För hästhandlare, sades det i min radio med ett frustrerat tonfall, har ingen branschorganisation.
Kan ni tänka er! Oorganiserade. Inga representanter som kan dricka kaffe med hästminister Winberg.
Sedan läste jag lite om rävjakten i England. Ni vet, röda rockar, hundar. Och hästar.
Labourpartiets yuppisar har bestämt sig för att den ska förbjudas. De sitter i sina chica storstadshem och tycker synd om rävarna. För kommer man från stan ska det vara som i Disneyfilmer på landet - gulligt och kramigt och lyckligt på slutet. Och så har de fått för sig att det är en överklassport. Det är det inte alls. Det är ett folknöje för landsbygden.
Men nä. Rävjakten ska förbjudas. Lantisarna kan göra något modernt i stället. Spela dataspel, eller så.
Och så hörde jag om Emil Gernandt, 56. Ni fattar hästkopplingen. Han är släkt med Anders och rätt lik honom. Emil är något mycket häftigare än den där Fuglesang, Sveriges första astronaut. Emil Gernandt är Sveriges första tjurfäktare.
Till skillnad från Fuglesang har Emil Gernandt gjort skäl för sin titel. Han har redan fäktats en hel del och fällt fyra tjurar. Nu i helgen ska han möta en 300-kilostjur i Mijas i Spanien.
- Tjurfäktning är absolut ingen machosport - det är en konstart, säger Emil.
Sug på den, djurrättsteoretiker.
Då skapade hjärnan sambandet. Hoppet om ett värdigt liv i frihet verkar på något sätt vara knutet till hästar.
Hästhandlare, rävjägare och tjurfäktare är våra motståndsmän i Myndighetssamhället.
Må de aldrig bilda branschorganisation. Gnägg.
Johan Hakelius