Kriget som aldrig tar slut
Vi hade precis fått in drinken då vi hörde brandbilarna och ambulanserna som trängde sig genom den täta trafiken på Beiruts strandpromenad. Några hundra meter längre bort slog svart rök ut ur fönstren på ett hotell. Det var den tredje explosionen i Beirut på en vecka.
Fisken var färsk. Havet glittrade. Borddukarna var vita och stärkta – men vi var de enda gästerna på krogen. Ägaren slog ut med händerna i en gest av hjälplöshet.
Tre gånger har krigen och det inrikespolitiska kaoset gjort honom bankrutt. Han har tvingats fly till USA och Saudiarabien, har bott i Frankrike och Kanada, men alltid kommit tillbaka till Beirut. Öppnat sin krog igen- bara för att se allt rivas sönder än en gång. Är det dags igen?
Jag hade själv kommit till Libanon för att uppleva gamla minnen. Här var jag Aftonbladets korrespondent då det långa inbördeskriget bröt ut. Här föddes min äldsta dotter Liva. Gång på gång hade vi planerat att komma tillbaka för att hon skulle få se sin födelsestad. Varje gång hände något dramatiskt. Nu skulle vi försöka igen men samma natt vi landade small det i södra Beirut, i shiakvarteren. Nu small det igen då vi åt middag.
Varje kris i Mellanöstern påverkar Libanon. Soldater från Libanon slåss på bägge sidor i det syriska inbördeskriget. En miljon syriska flyktingar har kommit över gränsen. Landets ekonomi står stilla. Spänningen ökar mellan de olika religiösa och etniska grupperna.
De eleganta affärerna och hela kvarter med lyxbutiker i det återuppbyggda Beirut ligger öde.
Nästa vecka ska landets parlament göra ett åttonde försök att välja en ny president. Chanserna är små att parlamentarikerna ska enas denna gång. Libanon är paralyserat.
Under de många och långa krigsåren maldes centrala Beirut sönder men det skulle dröja länge innan mina ständigt optimistiska libanesiska vänner gav upp och flydde. Nu har många kommit tillbaka igen, för ett nytt försök.
Hovmästaren på krogen har ett djupt ärr på kinden efter smällen då mångmiljardären och före detta statsministern Hariri dödades på gatan utanför. Fler polisbilar och ambulanser tjuter förbi på väg mot det brinnande hotellet. Vi lämnar min vän. Han skakar hand. "Insallah - med guds hjälp- ses vi igen ..."
Solen går ner i havet.
Värmen omsluter oss.
Libanon håller andan inför nästa krig. Den offensiv som Isis nu driver i Irak – kommer att nå Libanon. För Libanon ingår i deras drömda kalifat Syrien.
Beirut håller andan.