Sverige fick sig en knäck

Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2006-03-31

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Föreställningen om att vara världens bäst organiserade land fick sig en knäck av tsunamin.

Men resultatet av granskningen av vad som gick snett är inte heller imponerande.

Resultatet av det officiella Sveriges granskning av flodvågskatastrofen som krävde 543 svenskars liv är ganska magert.

1. Vart femte statsråd prickas. Riksdagens kritik av regeringens hantering av flodvågskatastrofen är bred, djup - och enig. Men de praktiska konsekvenserna av kritiken lyser med sin frånvaro.

2. Alla toppnamn kvar. Alla statsråd behåller jobbet. Utom Laila Freivalds som officiellt lämnade regeringen av en helt annan anledning. Nämligen påtryckningar som stängde en hemsida med karikatyrer av profeten Muhammed.

Nyckelfigurer kvar

Två andra nyckelfigurer, Göran Perssons statssekreterare Lars Danielsson och UD:s högste tjänsteman, kabinettssekreterare Hans Dahlgren, sitter också kvar. Däremot har ett fåtal på lägre nivå i UD tvingats byta jobb.

3. Alla ångrar allting - men ändå inte. Dagarna efter katastrofen sade Göran Persson att man inte kunde kräva att statsråden läste faxen till UD. I går hävdade han att det inte kan vara statsministerns uppgift att surfa på nätet för information.

Faxvanor inte problemet

Nej, och det är det ingen som hävdat heller. En enig riksdag anser däremot att regeringskansliet ska vara organiserat så att statsråden får, och kan kräva fram, relevant information. Och att de därefter agerar.

Det var där det brast annandagen 2004. Statsministerns dator- och faxvanor var inte problemet. Varken då eller nu.

4. Omorganisation. Både UD och statsministerns kansli, statsrådsberedningen, har organiserats om för att bättre klara stora katastrofer som sätter press på hela samhället.

Men om den nya organisationen fungerar i praktiken är det ännu ingen som vet.

5. Vad vill oppositionen? I går var det bara ett parti i den borgerliga alliansen som stod fast vid kravet på en misstroendeomröstning riktad mot regeringen. Men eftersom regeringen skulle klarat omröstningen fanns ingen anledning att genomföra den, förklarade Maud Olofsson (c).

Men att demonstrera är oppositionens olyckliga lott. Chansen att vinna i minoritet är mycket liten.

Att oppositionen lägger ner vapnen är alltså valtaktik. Inget fanns att tjäna. Alltså avstod de från en misstroendeomröstning.

15 månader och fem dagar efter flodvågen ser summeringen ut så här: Laila Freivalds fick gå. Regeringskansliet organiserade om lite grann. Mer blev det inte.

Lena Mellin

Följ ämnen i artikeln